Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
IV.
Hon kom till mig som ett okunnigt barn.
Jag ser henne ännu, sådan hon då var, öfverlägsen och säker på sig själf, som blott oskulden kan vara det. Hon tog sig min af att vara en dam med den mognaste erfarenhet.
Hon talade om lifvet, som om hon kände det i botten, hade pröfvat och förkastat, var blaserad och sedan länge trött. Hon försäkrade med nyfikna baby-ögon, att hon på alvar tänkte gå i kloster. Hvad hade hon att hoppas af lifvet? Hon visste, at endast i stilla resignation borde hon söka den tysta kraft, som för rästen af hennes dagar kunde lära henne att uthärda lifvet.
