Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/84

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
86

Att vi det inte ville, det togo vi hvarandra i hand på.

När vi nu möttes, var det utan förpligtelser på någondera sidan. Intet aftal skulle finnas emellan oss. Träffades vi inte, så var det bra. Träffades vi, var det också bra, som när två gamla vänner tillfälligtvis stöta ihop och tillbringa en glad afton tillsammans. Den ansvarslösa frihetens gyllene ideal skulle vi förvärkliga.

Maria bedårade mig fullständigt i sin nya skepnad. Hon talade som en bok, genomtänkt och oomkullrunkeligt. Just så tyckte jag om henne nu, när alting egentligen var slut oss emellan, men jag ändå satte värde på att icke helt och hållet förlora henne ur sigte.

Andra kvinnor, kvinnor, för hvilka kärleken icke är en medfödd talang, kvinnor, hos hvilka den erotiska instinkten är förslöad och ersatt med en massa klumpiga teorier, skulle hafva gått till väga med mindre list. De skulle hafva tänkt: nu är tiden inne att uppställa sina fordringar, nu när han återigen