Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
XXXV.
Maria hade blifvit mera mångsidig. Jag lämnade henne, som jag mottog henne: en ljuflig blomma från naturens hand. Den är vacker, därför att den icke kan vara annat, men den vet icke om sin skönhet. Den utvecklar sig leende med alla de blad, den har, när solen skiner på den, och när en kall vind susar förbi, kryper den försagd ihop och gör sig liten. Maria var en älskande flicka utan en aning om kärlekens konst.
Hvilken naturens trolldom är det, som förvandlar den vilda rosen till en svällande la France? Jag återfann Maria som en beherskad kvinna, hvilken säkert beräknat sin
