han hade så visst testamenterat av gott hjärta, och det skulle nog ha blivit rundligt efter honom, men de båda herrarna, som redde ut boet, hade lurat henne. Men en gång skall det allt komma för den Allvetandes öron! sade Oline hotande.
Förunderligt! Hon såg intet löjligt i att hon blivit nämnd i testamentet, det var trots allt en ära, ingen av hennes gelikar var nämnd där!
Folket på Sellanrå tog olyckan med lugn, de voro nu heller inte alldeles oförberedda. Inger kunde rakt inte förstå det: bror Sivert som i all sin dag varit så rik! sade hon. — Han kunde ha stått som en rik och förmögen man inför Lammet och tronen, men de hade bestulit honom ! sade Oline. — Isak stod färdig att gå nedåt bygden, och Oline sade: Det var skräp, att du skall gå, Isak. Då får jag inte se slåttermaskinen. Du har ju fått slåttermaskin, är det inte så? — Joo. — Ja, de säger det. Och att hon slår fortare än hundra liar. Och tänk vad allt du får, Isak, för din rikedom och ditt guld! Prästen hos oss har fått en plog med två skaft på, men vad är prästen emot dig, det skulle jag säga honom mitt i ansiktet. — Han Sivert får slå med maskinen för dig, han är mycket likare än jag, sade Isak och gick.
Isak gick. Det är auktion på Breidablik just vid meraftonstid, och han skall dit, det blir nätt och jämt, att han hinner fram. Inte för att Isak tänker på att köpa nybygget längre, men denna auktionen är nu den första där uppe i obygden, det går inte an att utebli från den.
När han kommer så långt ned som till Måneland och ser Barbro, vill han bara hälsa och gå förbi, men Barbro tilltalar honom och frågar, om han skall nedöver. — Ja, svarar han och vill åter gå. Det är hennes barndomshem, som skall säljas, därför svarar han så kort. — Skall du på auktionen? frågar hon. — På auktionen? Nåja, jag bara går litet nedåt. Var har du Axel? — Axel, jag vet inte, var han är. Han har gått på auktionen. Han vill väl försöka komma över ett och annat för gott pris, han också.
