ka omkring i utkanterna, i det skumma — sätt ljus och luft på dem, och de vantrivas som ohyra och mask. Då och då saknas plötsligt en kalv eller ett lamm på Sellanrås utmarker, längst borta i något hörn. Det är intet att göra vid det. Naturligtvis kan Sellanrå bära det. Och om Sivert också kunde skjuta, så hade han ingen bössa. Men han kan inte skjuta, han är okrigisk och munter, en stor skälm: Dessutom är väl lapparna fridlysta! säger han.
Sellanrå kan bära små förluster bland boskapen, emedan det är stort och rikt, men det är inte utan sina bekymmer, ånej. Inger är inte hela året om lika nöjd med sig själv och livet, nej, hon gjorde en gång en lång resa, och då smittades hon väl av något slags dolsk håglöshet. Den kan gå bort, men den kommer igen. Hon är flitig och rask som i sina bästa dagar, och hon är en god hustru. Men har hon inte minnen från Trondhjem? Drömmer hon aldrig? Jo, i synnerhet om vintern. Det är tusan till liv och lust i henne ibland, och när hon inte kan dansa ensam, blir det ingen bal. Tunga tankar och uppbyggelsebok? Åjo. Men det andra är också ganska härligt och makalöst, det skall Gud veta. Hon har lärt sig att vara förnöjsam. De svenska murarna äro i alla fall främmande människor och okända röster på gården. Men det är äldre och stillsamma karlar, de leka inte, de arbeta. Men de äro bättre än ingenting, de liva upp en, den ene sjunger så vackert, när han handskas med stenarna, och Inger står ibland och lyssnar. Han heter Hjalmar.
Men därmed är inte allt gott och väl på Sellanrå. Det är den stora missräkningen med Eleseus. Det hade kommit brev från honom, att hans befattning hos ingenjören var indragen, men han skulle få en annan plats, bara han väntade. Sedan skrev han, att under den här tiden, då han gick och väntade på en fin kontorsplats, kunde han inte leva på ingenting, och när han fick en hundrakronesedel skickandes hemifrån, skrev han, att den nätt och jämnt räckte till att betala några småskulder med. Jaså, sade Isak. Men nu ha vi murare och många utgifter. Fråga du Eleseus, om han inte hellre vill komma hem och hjälpa
