Sida:Markens gröda 1923.djvu/362

Den här sidan har korrekturlästs

regn på ett torrt ställe. Men de andra? Min son är blixten, som ingenting är, han är den ofruktsamma glimten, han kan handla. Min son, han är vår tids typ, han tror uppriktigt på det tiden lärt honom, på det juden och vankee’n lärt honom; jag skakar på huvudet åt det. Men jag är inte så hemlighetsfull, det är bara i min familj jag är dimman. Där sitter jag och skakar på huvudet. Ser du, det är så, att jag saknar förmåga av samvetslöst handlande. Ägde jag den förmågan, så kunde jag vara blixt själv. Nu är jag dimman.

Plötsligt kommer Geissler liksom tillbaka till sig själv igen och frågar: Ha ni fått upp höloftet ovanpå stenladugården? — Jaa. Och så har han far satt upp en stuga till. — En stuga till? — Ifall någon kommer, säger han, ifall att han Geissler kommer, säger han. — Geissler funderar och fattar sitt beslut. Då måste jag visst komma. Ja, då kommer jag, säg din far det! Men jag har så mycket affärer. Nu kom jag hit och sade till ingenjören: Hälsa herrarna i Sverige med att jag vill köpa! Så få vi se vad det blir utav det. Det gör mig detsamma, jag har inte bråttom. Du skulle ha sett ingenjören: han har legat i här och hållit det i gång med folk och hästar och pengar och maskiner och slit och knog. Han visste inte bättre än att han gjorde det rätta. Ju mer sten han kan förvandla till pengar, dess bättre är det. Han tror han gör något förtjänstfullt med det, han skaffar bygden pengar, landet pengar, han närmar sig undergången mer och mer, och han inser inte läget: det är inte pengar landet behöver, landet har mer än nog med pengar; det är sådana karlar som din far, som det inte finns nog av. Tänk att göra medlet till mål och vara stolta över det! De är sjuka och galna! De arbeta inte, de känner inte plogen, de känner bara tärningen. Inlägger de inte förtjänst, sliter de inte ut sig med sin galenskap? Se på dem, de sätter ju in allt! Felet är bara, att spel är inte hjältemod, det är inte ens mod, det är fruktan. Vet du vad spel är? Det är ångesten med kallsvetten i pannan, det är det! Felet är, att de inte vill gå i takt