Sida:Markens gröda 1923.djvu/55

Den här sidan har korrekturlästs

VI.

I dag skall tjuren bort ifrån gården. Den har blivit ett kolossalt kreatur och alltför dyrbart att hålla här på nybygget. Isak skall ned till bygden med den, sälja den och få en passande ungtjur med sig tillbaka.

Det är Inger, som genomdrivit detta, och Inger visste väl vad hon gjorde, då hon fick Isak i väg just i dag.

Skall du gå, så måste det vara i dag, sade hon. Tjuren är vintergödd, vintergödda slaktdjur stå högt i pris på våren, han kan skickas till staden, och där betala de stora pengar. — Ja, ja, sade Isak. — Det värsta är, om tjuren skulle bli oregerlig på vägen. — Det svarade Isak inte på. — Men nu har han ju varit ute en veckas tid och vant sig litet. — Isak teg. Men han hängde på sig en stor slidkniv och tog ut tjuren.

Å, vilken bjässe, skinande och fruktansvärd! Länderna gungade på honom, när han gick. Han var ganska kortbent. När han sprang, bröt han ned ungskog med bringan. Han var som ett lokomotiv. Halsen var tjock ända till oformlighet, och i denna hals bodde en elefants styrka.

Bara han nu inte blir ilsken och oregerlig för dig, sade Inger. — Isak svarade: Ja, då får jag slakta honom på vägen och bära köttet.

Inger satte sig ned på trapphällen. Hon hade plågor och var flammig i ansiktet. Hon hade hållit sig på benen, tills Isak gick. Nu försvann han med tjuren i skogen, och Inger kunde jämra sig utan risk. Lille Eleseus talar redan och frågar: Mamma ont? — Ja, ont. — Han härmar modern, tar sig åt ryggen och jämrar sig. Lille Sivert sover.

Inger tar Eleseus med sig in, ger honom saker att leka