Sida:Markens gröda 1923.djvu/60

Den här sidan har korrekturlästs

Isak får nu det beröm han saknat och känner sig mera kavat: Det är staten jag köper av, svarar han. — Ja, ja, men staten skulle väl inte vara som ett rovdjur emot dig. Vad är det du bygger? — Det vet jag inte. Det är just ingenting. — Du strävar och bygger! Du har målade dörrar och slagklocka på väggen. Det är väl en storstuga du bygger? — Du skall inte driva med mig, svarar Isak. Men han tycker bra om det och säger till Inger: Kan du inte koka en liten smula flötgröt åt den som främmande är? — Nej, svarar Inger, jag har nyss kärnat. — Jag driver visst inte med någon, jag är bara en enfaldig kvinna, som frågar sig för, skyndar Oline att svara. Ja, ja, när det inte är storstuga, så är det väl en lada till allt ditt foder. Du har åkrar och ängar, det står och växer och flödar alldeles som i bibeln av mjölk och honung.

Isak frågar: Hur ser grödan ut att arta sig på ert håll? — Ja, den står nu där. Bara inte Vår Herre sätter eld på den i år också och bränner upp den, Gud förlåte mig! Allt står i hans hand och allmakt. Men så storartat som här hos er är det ingenstädes hos oss, långt ifrån det!

Inger frågar efter andra av de sina, särskilt efter morbror Sivert, häradsskrivaren. Han är familjens store man och har fisknät och båthus, han vet snart inte var han skall göra av alla sina pengar. Härunder blir ju Isak mer och mer utanför och hans nya byggnadsföretag bortglömt. Han säger då till slut: Ja, efter du nu äntligen vill veta det, Oline, så är det en liten loge med tröskgolv jag tänker sätta upp.

Jag kunde förstå det! svarar Oline. Folk, som det är något med, brukar tänka framåt och bakåt och ha allting i huvudet. Här finns nu inte krus eller laggkärl, som inte du har funderat ut. Var det tröskgolv du sade?

Isak är ett stort barn. Han kan inte motstå Olines smicker och gör sig litet löjlig: Vad det nya bygget beträffar, så skall det bli tröskgolv i det, det är meningen. — Tröskgolv! säger Oline beundrande och vaggar med huvudet. — För vad ska vi med säd på åkern, om vi inte kan tröska den? — Det är som jag säger: du funderar