Logen var färdig. Det blev ett rymligt hus med hölider på bägge sidor och tröskgolv i mitten. Visthusboden och de andra provisoriska ladorna blevo nu utrymda, och höet fördes in i den riktiga ladan, säden blev avmejad, torkad på stör och inkörd. Inger tog upp morötter och rovor. Allt var inhöstat. Nu kunde allt ha varit så gott. Det var välstånd på nybygget, Isak bröt åter ny mark, tills tjälen kom. Han vidgade ut sädesåkern, och allra bäst passade han till att bryta mark. Men i november sade Inger: Nu kunde hon ha varit halvårsgammal och känt oss alla! — Det står inte till att hjälpa nu, sade Isak.
På vintern tröskade Isak säden på den nya logen, och Inger var med långa stunder och brukade slagan lika bra som han, medan barnen lekte uppe i höet. Det blev stor och fyllig säd. Fram på nyåret blev det gott slädföre, och Isak började att köra famnved ned till bygden. Han hade fasta kunder nu och fick väl betalt för sin sommartorkade ved. En dag kom han överens med Inger att ta den feta tjurkalven, som var efter Gullhorn, och köra ned med den till fru Geissler tillika med en getost. Frun blev förtjust och frågade bara vad det kostade. — Ingenting, svarade Isak, kommissarien har betalt det för länge sedan. — Gud välsigne honom, har han det, sade fru Geissler och blev rörd. Hon skickade med både bilderböcker och kakor och leksaker hem till Eleseus och Sivert. När Isak kom hem och Inger fick se sakerna, vände hon sig bort och grät. — Vad är det? frågade Isak. — Inger svarade: Det är ingenting. Nu skulle hon snart ha varit årsgammal och kunde ha fått se allt det här. — Ja, ja, men du vet ju, hur hon var, sade Isak för att trösta henne. Och dessutom så kan det hända, att det inte går så galet. Jag har fått reda på, var han Geissler håller till. — Inger lystrade: Ja, kan han hjälpa oss? — Jag vet inte.
Sedan körde Isak säden till kvarnen och fick den mald och kom hem igen med mjöl. Därpå började han i skogen igen och högg nästa års ved. Hans liv gick från det ena arbetet till det andra efter årstiderna, från jorden till skogen och från skogen till jorden igen. Isak hade
