Sida:Martina von Schwerin - Snillenas förtrogna.djvu/39

Den här sidan har korrekturlästs


Ungdomsåren.
IV.
Litterära sysselsättningar.

"Jag älskar att lefva i fantasien och söker så mycket jag kan idealisera min tillvaro", skref friherrinnan Martina till Brinkman en gång under de första Sireköpinge-åren. Med dessa ord åsyftade hon framför allt sina studier. Litteraturen, hvari Rosenstein och Brinkman infört henne, var och förblef hennes intressantaste sysselsättning, ja ett nödvändigt uppehållelsemedel. Diktningen älskade hon: "Är icke poesien", skref hon en gång till Brinkman (1830), "i sin högsta bemärkelse gudarnes sändebud, hvars glänsande drag återspegla prismornas färger och afslöja för våra förtjusta ögon en dittills osedd förbindelse mellan himmel och jord?" Men det var där ute på landet svårt att skaffa god litteratur och svårt att följa med i den litterära utvecklingen. Hon betraktade sig i detta afseende som en stackars landsflykting, och hon fick ett slags "litterär tandvärk", när hon hörde talas om nya böcker, som syntes vara henne otillgängliga. Den 4 januari 1821 skref hon:

"Landsorten har ju sina bokförsäljare, men här är allt stillastående och tyst då det gäller att genom inre njutningar höja sig öfver det vanliga lifvet. Man måste till och med kämpa med elementerna för att få åtnjuta någon undervisning, och det enda offentliga biblioteket som finns i provinsen, det i Lund, styres med sådan stränghet att det är omöjligt att få något band därifrån utanför stadens gränser...

Jag är mycket nöjd med min ställning här, ett lugnt och tillbakadraget lif passar mig så bra att jag icke känner någon önskan att förändra det. Allt hvad jag skulle åstunda vore att med tiden kunna närma mig någon ort, där jag skulle kunna finna litet mera andliga hjälpkällor. Jag lider ändå mindre att vara beröfvad dem än man skulle kunna tro. Lifvets oundgängliga plikter, de omsorger, som mina barn behöfva, taga nog tid för att icke gifva mig alltför många tillfällen att använda till mina fantasier; och jag känner att grannskapet till ett godt bibliotek kanske skulle vända mig ifrån mina högre plikter mer än tillbörligt."[1] — Men hon skaffade sig likväl utvägar att på ett värdigt sätt fylla de stunder — vanligen, som vi sett, två timmar dagligen — hon kunde ägna sig åt läsning. Hon skref själf efter böcker från Stockholm eller Göteborg och begagnade sig då af sina vänners hjälp; hon fick låna af Jacob de la Gardie, och från 1820-talet öppnade sig också för henne bokförråden i Lund genom Tegnér. Slutligen igångsattes ju där en förträffligt skött bokhandel af C. W. K. Gleerup.

För den ekonomiska och politiska läsningen, som roade hennes man, hade hon föga sinne. "När politikens verk utbytas mot moralens och filosofiens, känner man [af läsningen] en mera helgad, mera ädel och äfven en mera nyttig verkan", skref hon

  1. Här öfversatt från franskan.