tilläfventyrs, som bref betraktadt, är alltför skönt skrifvet. Men det gifves vissa sköna själar, som ej kunna uttrycka sig annorlunda, ungefär som man säger att musernas tal blef sång eller gratiernas gång blef dans af sig själf. Och det vore orätt att beklaga sig öfver deras förträfflighet."
Det beröm, som Brinkman så rikligt slösat, tog Tegnér i försvar och därigenom också sitt eget (i brefvet af 24 mars 1823): hans beröm vore icke öfverdrifvet och det var nog ingen fara att föremålet skulle skämmas bort. "Jag berömmer så sällan och så sparsamt, att man gärna kan tro mig på mina ord när det sker."
Friherrinnan Martina upprepade snart sin inbjudning. I slutet af april, då hon en tid, under mannens vistelse i Stockholm vid riksdagen, uppehöll sig på Rosenlund och där äfven behöfdes på grund af svärmoderns sjukdom, skref hon:
"Herr professorns bref ha skänkt mig många glada ögonblick. Jag behöfde dem, ty min svärmors sjukdom har mindre angenämt upptagit min tid. Hon är nu Gudi lof utan all fara, men jag förblifver här ännu en vecka. Jag skref nyligen till Rabbén[1], att i hans bortovaro är jag den enda karl som finnes i huset: att sådana behöfvas öfver allt vet man, men mig passar ej rollen särdeles, också skall jag utan saknad lämna densamma.
Jag borde äfven återsända Titan som jag nu igenomsträfvat. Jean Pauls romaner förefalla mig som en trasslig trådhärfva: man vet att den kan och skall redas, men författaren känner länge själf ensam hemligheten häraf. Småningom ser man honom uppveckla den samma; man ser ett nystan runda sig mellan hans händer; då det fått form, kastar han ej sällan boll därmed och sinnet har svårt att följa den eteriska höjd det uppnår. Onekligen har han snille och visserligen är han mera skald än förståndsmänniska; ty i fantasiens rike är han ofta hög och sublim, i den materialistiska världen däremot stundom endast sömngångare.
Men jag glömmer att tiden ingalunda tillåter mig att språka, som endast kan tillåtas i soffhörnet på Sireköping. När får jag där återse vännen från Lund?
Schwerin trodde sig återkomma till pingst; huruvida hans mors sjukdom ändrar något i denna föresats, vet jag ännu intet. — Nyheterna för dagen från Stockholm äro Anckarsvärds tillämnade duell med unge Engeström. Somliga säga han antagit, andra åter han afslagit utmaningen. Skada vore han föll, ty han har vuxit i styrka och talent. Fru Staël säger någonstädes: Tant il est vrai que combattre le pouvoir suffit pour retremper son esprit et son âme! Gumman har ej orätt, förmodligen därföre lefde hon alltid i osämja med sin man." —
Och när "Maj löfvat våra lindar", återkom Tegnér och tillbragte åter en angenäm dag på Sireköpinge, där konversationen — skref han i sitt tacksamhetsbref den 4 juni — "väl ej var lämplig att föra protokoll öfver, åtminstone ej utan stark justering, men likväl den intressantaste jag haft i min
- ↑ J. Rabbén, med. adjunkt, en af Rosenschölds lärjungar, utöfvade under åtskilliga år praktik och vistades på äldre dagar långa tider som vän i flera skånska familjer, särskildt den Schwerinska (på Skarhult).
