garneringar och sin klädsel långt öfver hufvudet (mig kan det ej intressera om än själfva kjortlarna voro det), och karlarne förmodligen sysselsatta med samma småaktiga fjäsk som tillskapat så många hofmarskalkar och kammarherrar i vårt land. De bästa, de som ännu hafva bibehållit ett uns själ och hjärta i naturens friska och oförfalskade tillstånd, äro förmodligen kära, eller inbilla sig åtminstone att vara det; som de visserligen ej blifva det i mig, har jag föga båtnad att vänta däraf. Jag blifver således ensam, långt mer än jag varit det i ensligheten, då jag visste, att blott trenne timmar fordrades för att upplyfta tankar och sinne till en höjd, som genom vänskapen blifvit så tillgänglig för mig. Jag är nu bortskämd och lär dyrt få betala det. Lofva mig att skrifva! Äfven jag vill bjuda till att göra mina bref så intressanta som möjligt. Stora världens dårskaper hafva ej mera det ringaste värde för mig; jag hoppas således att ej af dem blifva smittad, jag vill till alla delar förblifva den samma okonstlade varelse jag är; min skepnad, huru den må vara, är mig kär, den har vunnit Tegnérs bifall.
Växjö-affären har kanske litet bidragit till min tystnad denna gång. Jag vet ej, men jag hade ingen lust att skrifva innan den blef afgjord. Nu äro de mesta rösterna gifna och H. p. således biskop. Skall jag gratulera härtill? Nej — ert värde ökas ej härigenom en hårsmån i mina ögon: jag kan ej en gång fägna mig åt denna lilla triumf öfver underlägsna motståndare. Tegnér är skapad för att erhålla ännu större. Känslans hyllning, samtidens beundran och eftervärldens pris äro de segrar som tillhöra er och som blott böra skördas af snillet. Förlåt således om jag uppfattat er individualitet under för höga drag för att äfven i detta fall kunna behandla er som en vanlig människa och lyckönska med mängden! Tro emellertid att allt hvad som gläder er kan aldrig blifva främmande för mitt hjärta, och under denna synpunkt vill jag söka att vänja mig vid en förlust som, jag nekar ej därtill, i mer än ett afseende smärtar mig. Räkna på mig i Stockholm, kan jag vara till någon tjänst, får mitt vistande därstädes ett intresse det säkerligen annars kommer att sakna.
Skall jag ej få ett rekommendationsbref med till Brinkman, en orlofssedel, som utvisar några månaders tjänstefrihet här nere? Gör det, om tiden tillåter, men det får ske med omgående post; någon dag i början af veckan inkommer ett bud, var då god återsänd Pleasures of Hope och Gertrude af Campbell, ty innan min afresa får jag foga anstalt om återsändandet af de böcker jag lånt i Göteborg, Lalla Rookh och Loves of the Angels som tillhöra mig ber jag er behålla tills min hemkomst. Studera flitigt den senare, i fall det skulle falla mig in att vid återkomsten tillställa någon slags examen. Hette boken Loves of the Women, behöfdes det visserligen ej. I alla hänseenden kan det ej skada såsom en nödvändig förberedelse till biskopstjänsten, som bör sätta er i närmare förhållande till änglarne än till kvinnorna. Hvad ni vinner därpå får tiden utvisa. Säkert är att kvinnorna förlora därvid...
H. p. fägnar mig väl med några ord, innan jag reser. Själen kan ju äfven behöfva matsäck på resan. Hvad som är säkert är att jag behöfver veta mig vara ihågkommen. Farväl för länge! Lef
