djup. Så lydde den förklaring, som Darwin afgaf. Inom botaniken är Darwin väl icke specialist, men hans iakttagelser öfver växternas bastardformer, öfver deras dimorfism och befruktande genom insekters tillhjelp och öfver slingerväxterna hafva utgjort vigtiga bidrag till kännedomen om växternas lifsfenomen äfvensom visat, — säger samme svenske vetenskapsman, hvilkens ord nyss anfördes — “huru organernas former och bildning stå i allra närmaste sammanhang med ändamålet för deras tillvaro och platsen för deras förekomst“.
För sina största upptäckter har Darwin dock att tacka sitt noggranna och ifriga studium af husdjursafveln och växtodlingen, och härigenom har han gifvit en vigtig fingervisning åt zoologerna och botanisterna, hvilka i allmänhet varit obekanta med husdjursafvelns och växtkulturens resultat. Det är en synnerlig förtjenst hos honom att hafva öppnat detta nya fält för de vetenskapliga forskningarna.
Man skall lättast kunna döma om Darwin’s vidtomfattande författareverksamhet af en kronologisk förteckning öfver de skrifter, som han utgifvit; vi vilja här nedan också meddela en sådan.
Den 1 December 1835 trycktes i form af manuskript ett utdrag af tio bref från honom till Henslow för att utdelas bland medlemmarne af det naturvetenskapliga samfundet i Cambridge. Dessa bref äro skrifna från åtskilliga ställen i Syd-Amerika och innehålla hufvudsakligen geologiska meddelanden.
Den 1 November 1837 innehöllo geologiska sällskapets i London förhandlingar det första vetenskapliga arbetet af Darwin’s hand, nämligen ett meddelande om mulljordens bildning, i hvilket han på ett öfvertygande sätt ådagalägger dess alstrande genom regnmaskarnes verksamhet, i det att hvarje partikel i det jordlager, hvaraf en gammal gräsvall består, måste hafva passerat maskarnes matsmältningskanal. Samma år utgaf Darwin äfvenledes några anmärkningar om den amerikanska strutsen.
År 1838 införde han i åtskilliga tidskrifter afhandlingar om nya höjningar af Chiles kust, om sammanhanget mellan de vulkaniska utbrotten i Syd-Amerika, om höjningar och sänkningar på Stilla oceanens och Indiska hafvets botten, om några vulkaniska klippors likhet till sin byggnad med glacièrer, om förstenade djur i trakten af La Platafloden och om salthaltiga aflagringar i Patagonien.
Berättelsen om “Beagle’s“ verldsomsegling utkom år 1839. Tredje bandet af denna resebeskrifning, hvilket Darwin ensam har författat, utgafs år 1846 i en förbättrad och förkortad
