åstundade egenskapen har uppnåtts genom att behålla och taga afvel från slägtingarne till ett djur, som, då det slagtades, befanns vara värdefullt.
Låtom oss nu återgå till de sociala och moraliska förmögenheterna. För att urmenniskorna eller menniskans aplika förfäder skulle hafva bildat samhällen, måste de hafva förvärfvat samma instinktlika känslor, som drifva andra djur till att lefva i ett samhälle, och de visade tvifvelsutan samma allmänna benägenhet. De kunde hafva känt sig oförnöjda, då de voro skilda från sina kamrater, för hvilka de kunde hafva hyst något slags tillgifvenhet; de kunde hafva varnat hvarandra för fara och ömsesidigt hjelpt hvarandra vid anfall och försvar. Allt detta innefattar en viss grad af tillgifvenhet, trohet och mod. Sådana sociala egenskaper, hvilkas synnerliga vigt för de lägre djuren ingen förnekar, förvärfvades tvifvelsutan af menniskans stamfäder på ett liknande sätt, nämligen genom naturligt urval, underhjelpt af förärfd vana. Om tvenne forntida menniskostammar, hvilka lefde i samma land, kommo att täfla, och om dervid den ena stammen — under för öfrigt lika omständigheter — innefattade ett större antal modiga, tillgifna och trofasta medlemmar, hvilka alltid voro färdiga att varna hvarandra för fara, att hjelpa och att försvara hvarandra, skulle denna stam tvifvelsutan hafva haft bästa framgången och besegrat den andra. Må man ihågkomma, huru öfver allting annat maktpåliggande trohet och mod måste vara i vildarnes aldrig upphörande krig. Den fördel, hvilken disciplinerade soldater hafva öfver odisciplinerade skaror, härflyter förnämligast från det förtroende, som hvarje person hyser till sina kamrater. Lydnad är, såsom hr Bagehot tydligen har visat,[1] af det största värde, ty något slags styrelse är bättre än intet. Egennyttiga och trätgiriga menniskor skola icke hålla tillhopa, och utan detta kan ingenting uträttas. En stam, som i hög grad egde ofvannämnda egenskaper, skulle utbreda sig och segra öfver andra stammar, men i tidens längd, att döma af all förfluten historia, i sin ordning öfverväldigas af någon annan, ännu högre begåfvad stam. Så skulle de sociala och moraliska egenskaperna småningom sträfva att utveckla och sprida sig öfver verlden.
Man kunde likväl fråga, huru ett större antal medlemmar inom samma stams gränser först blef utrustadt med dessa sociala och moraliska egenskaper, och huru måttet af förträfflighet kom att förstoras. Det är synnerligen tvifvelaktigt, om tillgifnare och
- ↑ Se en anmärkningsvärd serie af artiklar On Physics and Politics i Fortnightly Review, Nov. 1867, den 1 April 1868 och den 1 Juli 1869.
