emedan vi dagligen se rika män, hvilka händelsevis äro dåraktiga eller lastfulla, förslösa all sin egendom.
Förstfödslorätt med fideikommisser är ett mera framträdande ondt, ehuru det förr kan hafva varit en stor fördel genom skapandet af en förherskande klass; något slags styrelse är bättre än intet. De äldsta sönerna gifta sig i allmänhet, ehuru de kunna vara sjukliga till kropp och själ, hvaremot de yngre sönerna, fastän öfverlägsna i detta hänseende, icke så allmänt ingå äktenskap. Ej heller kunna odugliga äldste söner, som innehafva fideikommisser, förslösa sin egendom. Men här som annorstädes äro det civiliserade lifvets förhållanden så invecklade, att några ersättande hinder mellankomma. De män, som genom förstfödslorätt besitta rikedom, äro i tillfälle att generation efter generation utvälja de skönaste och mest förtjusande qvinnor, och dessa måste vanligen vara friska till kroppen och lifliga till själen. De skadliga följder, som kunna uppstå af samma härledningslinies fortsatta bevarande utan något urval, undanrödjas af högt stående personer, som alltjemt önska att föröka sitt välstånd och sin makt, och detta åstadkomma de genom att gifta sig med arftagerskor. Men döttrar af föräldrar, hvilka endast hafva fått ett barn, äro sjelfva, såsom hr Galton har visat,[1] utsatta för att blifva ofruktsamma, hvarigenom adelsfamiljer beständigt dö ut i rakt nedstigande linie och deras förmögenhet flyter in i någon sidokanal; olyckligtvis bestämmes denna kanal dock icke genom något slags öfverlägsenhet.
Ehuru civilisation således på många sätt hindrar det naturliga urvalets verkan, gynnar den tydligen genom förbättrad föda och fritagandet från tillfälligt betryck kroppens bättre utveckling. Detta kan slutas deraf, att civiliserade menniskor, hvarhelst jemförelse har anstälts, hafva i fysiskt hänseende befunnits starkare än vildar. De synas äfvenledes hafva lika förmåga att härda ut, såsom det har visat sig under många farliga expeditioner. Äfven den rikes stora lyx kan endast vara föga skadlig, ty vår aristokratis förmodade lifslängd är i alla åldrar och för båda könen ganska litet underlägsen de friska engelsmännens inom de lägre klasserna.[2]
Vi skola nu taga de intellektuela förmögenheterna ensamma i betraktande. Om på hvarje ståndpunkt inom samhället medlemmarne voro delade i två lika afdelningar, af hvilka den ena innefattade de i intellektuelt hänseende öfverlägsna och den andra
