Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/154

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
132
intellektuela och moraliska förmögenheter.

landsbygden boendes. För qvinnor är giftermål i en alltför tidig ålder högeligen skadliga, ty man har i Frankrike funnit, att årligen “två gånger så många hustrur under tjugo år dö, som förhållandet är bland samma antal ogifta qvinnor.“ Dödligheten bland gifta män under tjugo år är “ytterligt hög“[1], men orsaken härtill synes vara tvifvel underkastad. Slutligen skulle tillväxtprocenten inom de bättre klasserna blifva endast obetydligt förminskad, om de män, som förståndigt dröja att gifta sig, tills de utan bekymmer kunna underhålla sina familjer, vore i tillfälle att, såsom de ofta göra, välja qvinnor i lifvets vår.

Genom en ofantlig mängd statistiska uppgifter, hvilka samlades under året 1853, ådagalades det, att i Frankrike af de ogifta männen mellan tjugo och åttatio år ett mycket större antal aflider än af de gifta; så är den årliga dödsprocenten bland hvarje tusental af ogifta män mellan tjugo och åttatio år 11,3, under det att den är endast 6,5 bland de gifta[2]. En liknande lag visades, under åren 1863 och 1864, hålla streck bland hela befolkningen öfver tjugo år i Skotland; så dogo årligen af hvarje tusental ogifta män mellan tjugo och trettio är 14,97, hvaremot af de gifta endast 7,24, d. v. s. mindre än hälften, afledo[3]. Dr Stark anmärker i anledning häraf: “Ungkarlsståndet är förderfligare för lifvet än de mest ohelsosamma sysselsättningar eller vistelsen i en ohelsosam bostad eller trakt, der aldrig det aflägsnaste försök till en förbättring i sanitärt hänseende har skett.“ Han anser, att mortalitetens förminskande är det direkta resultatet af “giftermål och de ordentligare husliga vanor, hvilka åtfölja detta stånd.“ Dock medgifver han, att de oåterhållsamma, lastfulla och brottsliga klasserna, hvilkas lefnadsålder är kort, i allmänhet icke gifta sig; likaledes måste det medgifvas, att personer med svag kroppsbyggnad, dålig helsa eller någon betydande sjuklighet till kropp och själ, ofta icke hysa någon böjelse att gifta sig, eller att de få afslag. Dr Stark synes hafva kommit till den slutsatsen, att giftermål

  1. Dessa citationer äro hemtade från vår högsta auktoritet i sådant hänseende, nämligen dr Farr i hans uppsats : On the Influence of Marriage on the Mortality of the French People, hvilken upplästes i The Nat. Assoc. for the Promotion of Social Science, 1858.
  2. Dr Farr, ibidem. Efterföljande citationer äro tagna från samma märkvärdiga uppsats.
  3. Jag har tagit medeltalet af femårs medeluppgifterna, hvilka meddelas i The Tenth Annual Report of Births, Deaths etc. in Scotland, 1867. Anförandet från dr Stark är hemtadt från en artikel i Daily News för den 17 Oktober 1868, hvilken dr Farr anser vara särdeles omsorgsfullt skrifven.