i och för sig sjelft är en hufvudorsak till lifvets förlängande, emedan han har funnit, att gamla gifta män ännu hafva en betydande fördel i detta hänseende öfver de ogifta i samma framskridna ålder; men hvar och en bör känna exempel på män, hvilka hafva haft dålig helsa i ungdomen och icke gift sig, men dock hafva lefvat till hög ålder, ehuru alltjemt svaga och derför ständigt med förminskad utsigt att förblifva vid lif. Det gifves en annan anmärkningsvärd omständighet, hvilken synes bekräfta dr Stark’s slutsats, nämligen att enkor och enklingar i Frankrike äro underkastade en mycket hög mortalitetsgrad i jemförelse med de gifta; men dr Farr tillskrifver detta fattigdom och dåliga seder, som åtfölja familjens upplösande, samt bekymmer. Öfver hufvud taget kunna vi med dr Farr draga den slutsatsen, att den mindre dödligheten bland gifta än bland ogifta män, hvilken synes vara en allmän lag, “hufvudsakligen beror på ofullkomliga typers beständiga aflägsnande och på det noggranna urvalet af de vackraste individerna i hvarje påföljande generation“; urvalet hänför sig endast till det gifta ståndet samt inverkar på alla kroppsliga, intellektuela och moraliska egenskaper. Vi kunna derför sluta till, att friska och dugtiga män, hvilka af klokhet en tid bortåt förblifva ogifta, icke äro underkastade någon hög mortalitetsgrad.
Om de olika hinder, som hafva blifvit framstälda i de båda senaste paragraferna, och kanske andra hittills okända icke hindra de sorglösa, lastfulla och i annat hänseende underlägsna samhällsmedlemmarne att förökas hastigare än de bättre menniskoklasserna, så skall nationen gå tillbaka, såsom det alltför ofta händt i verldshistorien. Vi måste ihågkomma, att framåtskridande icke är någon oföränderlig regel. Det är synnerligen svårt att säga, hvarför en civiliserad nation höjer sig, blir mäktigare och sprider sig vidare omkring än en annan, eller hvarför samma nation går mera framåt under en tid än under en annan. Vi kunna endast säga, att detta beror på en tillväxt i befolkningens verkliga antal, på mängden af personer, begåfvade med höga intellektuela och moraliska förmögenheter, äfvensom på måttet af deras förträfflighet. Kroppsbildningen synes utöfva obetydligt inflytande, med undantag af att styrka till kroppen äfven åstadkommer styrka till själen.
Åtskilliga skriftställare hafva påstått, att då upphöjda själsförmögenheter äro fördelaktiga för en nation, borde de gamle grekerna, hvilka i intellektuelt hänseende stodo några grader högre än hvarje annan någonsin existerande race[1], hafva stigit ännu
- ↑ Se det snillrika och originela argumentet angående detta ämne af hr Galton i Hereditary Genius, sid. 340—342.
