högre på skalan, tillväxt i antal och befolkat hela Europa, om det naturliga urvalets makt vore verklig. Här hafva vi det tysta, med afseende på kroppsbildningen så ofta gjorda antagandet, att det gifves en viss inneboende tendens till fortsatt utveckling till själ och kropp. Men utveckling af alla slag beror på många samverkande gynsamma omständigheter. Naturligt urval verkar endast på försök. Individer och racer kunna hafva förvärfvat vissa ovedersägliga fördelar och det oaktadt förgåtts af brist på andra karakterer. Grekerna kunna hafva gått tillbaka i följd af bristande samhållighet mellan de många små staterna, i följd af det obetydliga omfånget af hela deras land, genom bruket att hålla slafvar eller genom ytterlig sinlighet, ty de dukade icke under, förrän “de voro enerverade och förderfvade i sitt innersta“[1]. Europas vestra nationer, hvilka nu så omätligt öfverträffa sina forntida vilda förfäder och stå på civilisationens höjdpunkt, hafva direkt härstammande från de gamla grekerna att tacka för litet eller intet af sin öfverlägsenhet, ehuru de äro detta underbara folks skrifna verk mycken tack skyldiga.
Hvem kan bestämdt säga, hvarför spanska folket, som en tid var så mäktigt, har blifvit öfverträffadt i kapplöpningen? De europeiska nationernas uppvaknande från de mörka tiderna är ett ännu mera förvånande problem. Under denna aflägsna period hade, såsom hr Galton[2] har anmärkt, nästan alla män af saktmodig natur, och som voro benägna för betraktelse eller för själens odlande, ingen annan tillflykt än kyrkans sköte; denna fordrade celibat, hvilket knappast kunde underlåta att hafva ett försämrande inflytande på hvarje efterföljande generation. Under samma tidrymd utvalde den heliga inqvisitionen med yttersta omsorg de friaste och oförskräcktaste männen för att bränna eller inspärra dem i fängelse. Ensamt i Spanien utrotades under tre sekel några af de bästa männen — de, hvilka tviflade och framstälde frågor, och utan tvifvel kan intet framåtskridande ske — till ett antal af ett tusen om året. Det onda, som katholska kyrkan härigenom har uträttat, är oberäkneligt, ehuru det tvifvelsutan till en viss, kanske stor, utsträckning, uppväges på annat vis; icke desto mindre har Europa gått framåt på ett exempellöst sätt.
- ↑ Hr Grey, Fraser’s Magazine, September 1868, sid. 357.
- ↑ Hereditary Genius, 1870, sid. 357—359. Hr F. H. Farrar (Fraser’s Magazine, Augusti 1870, sid. 257) framställer motskäl. Sir C. Lyell har redan (Principles of Geology, vol. II, 1868, sid. 489) i ett märkvärdigt stycke fästat uppmärksamheten på den heliga inkvisitionens inflytande, hvilken genom urval har försämrat det allmänna måttet af intelligens i Europa.
