framåt, så att det hos den sistnämnda arten befinner sig på ett öfvergångsstadium. Det kan näppeligen betviflas, att hos de flesta däggdjur hårets tjocklek och rigtning på ryggen äro anpassade för att låta regnet halka af; äfven det på tvären stälda håret på en hunds framben tjenar till detta ändamål, då han har lagt sig i ring för att sofva. Hr Wallace anmärker, att hårets konvergens mot armbågen på orangens armar (hvars vanor han så omsorgsfullt har studerat) tjenar att låta regnet rinna bort, då armarne, såsom djurets plägsed är, hållas böjda med händerna knäpta rundtomkring en gren eller öfver djurets eget hufvud. Vi böra dock ihågkomma, att ett djurs ställning kanske till en del kan bestämmas af hårets rigtning, och icke hårets rigtning af ställningen. Om ofvanstående förklaring är rigtig med afseende på orangen, erbjuder håret på våra underarmar en egendomlig påminnelse om vårt förra tillstånd; ty ingen hyser den förmodan, att det nu är till någon nytta för regnets aflägsnande, ej heller har det vid vår nuvarande uppräta ställning en passande rigtning för detta ändamål.
Det skulle likväl vara obetänksamt att fästa sig alltför mycket vid principen om anpassning med afseende på hårets rigtning hos menniskan eller hennes äldsta förfäder; ty det är omöjligt att studera de af Eschricht gifva figurerna öfver hårets anordning hos menniskofostret (hvilken är densamma som hos den fullvuxne) och icke blifva ense med denna utmärkta iakttagare, att andra mera invecklade orsaker hafva mellankommit. Konvergenspunkterna synas stå i något förhållande till de ställen hos embryot, hvilka sist sluta sig under utvecklingen. Det synes äfvenledes existera ett visst förhållande mellan hårets anordning på extremiteterna och medullararternas gång.[1]
Man bör icke antaga, att likheterna mellan menniskan och vissa apor i ofvannämnda och många andra punkter — t. ex. att de hafva pannan naken, långa hårlockar på hufvudet o. s. v. — alla nödvändigt äro resultatet af en oafbruten förärfning från en med sådana karakterer försedd stamfar eller af derpå följande återgång. Många af dessa likheter bero sannolikare på analog variation, hvilken, såsom jag annorstädes har försökt visa,[2] är
- ↑ Angående håret hos Hylobates se Nat. Hist. of Mammals af C. L. Martin, 1841, sid. 415. Äfvenledes Isidore Geoffroy angående de amerikanska aporna och andra arter, Hist. Nat. Gén., vol. II, 1859, sid. 216, 243. Eschricht ibidem sid. 46, 55, 61. Owen, Anatomy of Vertebrates, vol. III, sid. 619. Wallace, Contributions to the Theory of Natural Selection, 1870, sid. 344.
- ↑ Origin of Species, femte upplagan, 1869, sid. 194 (»Om arternas uppkomst», sid. 140). The Variation of Animal and Plants under Domestication, vol. II, 1868, sid. 348.
