Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/174

Den här sidan har korrekturlästs
152
menniskans frändskaper och slägtledning.

Ornithorhynchus och Echidna, hvilka båda former säkerligen kunna betraktas såsom qvarlefvor af en mycket större grupp, och som hafva blifvit bevarade i Australien genom ett gynsamt sammanträffande af omständigheter. Monotremata äro synnerligen intressanta, emedan de i åtskilliga vigtiga punkter af sin byggnad närma sig reptiliernas klass.

Vid försöken att spåra däggdjurens och alltså äfven menniskans genealogi längre ned i serien råka vi ut för allt djupare dunkel. Den, som önskar att se, hvad skarpsinnighet och kunskaper kunna uträtta, bör rådfråga professor Häckel’s arbeten.[1] Jag skall åtnöja mig med några få allmänna anmärkningar. Hvarje anhängare af utvecklingsläran skall medgifva, att de fem stora vertebratklasserna, nämligen däggdjuren, foglarne, reptilierna, amfibierna och fiskarne, alla härstamma från en enda prototyp, ty de hafva mycket gemensamt, synnerligen under sitt embryonaltillstånd. Emedan fiskarnes klass är den lägst organiserade och uppträdde före de andra, kunna vi sluta till, att alla medlemmarne af vertebraternas provins härleda sig från något fisklikt djur, hvilket har varit mindre högt organiseradt än något i de lägsta kända formationerna hittills anträffadt. Den åsigten, att så skilda djur som en apa eller elefant och en honungsfogel, en orm, groda och fisk o. s. v. kunde alla hafva utvecklat sig från samma föräldrar, skall synas egendomlig för dem, som icke hafva aktgifvit på naturalhistoriens senaste framsteg. Ty denna åsigt innefattar i sig föruttillvaron af leder, som nära hafva förenat alla dessa nu så ytterst olika former.

Icke desto mindre är det visst, att djurgrupper hafva existerat eller nu existera, hvilka tjena att mer eller mindre nära förena de särskilda stora vertebratklasserna. Vi hafva sett, att Ornithorhynchus lutar åt reptilierna, och professor Huxley har gjort den märkvärdiga upptäckten, hvilken har blifvit bekräftad af hr Cope och andra, att de forntida dinosaurierna i många vigtiga afseenden bilda mellanlänkar mellan vissa reptilier och vissa foglar — de senare bestående af strutsarnes afdelning (sjelf tydligen en vida spridd återstod af en större grupp) och af Archæoptheryx, denna

  1. Utförliga tablåer äro lemnade i hans Generelle Morphologie (andra bandet sid. CLIII och sid. 425) och särskildt med mera afseende på menniskan i hans Natürliche Schöpfungsgeschichte, 1868. Professor Huxley yttrar vid redogörelsen för detta senare verk (The Academy, 1869, sid. 42), att han anser vertebraternas phylum eller härledningslinier vara beundransvärdt framstälda af Häckel, ehuru han i några punkter är af olika mening. Han uttalar likaledes sin stora högaktning för värdet af hela verkets hållning och anda.