Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/175

Den här sidan har korrekturlästs
153
lägre afdelningar af menniskans genealogi.

egendomliga fogel från sekundärperioden, hvilken var försedd med en lång svans, lik en ödlas. Vidare visa, enligt professor Owen,[1] ichthyosaurierna — stora hafsödlor, försedda med fenor — många öfverensstämmelser med fiskarne eller snarare, enligt Huxley, med amfibierna. Denna senare klass, som i sin högsta afdelning innefattar grodor och paddor, är tydligen beslägtad med ganoidfiskarne. Dessa sistnämnda fiskar voro ytterst talrika under de tidigare geologiska perioderna och voro bygda efter, hvad man kallar, en högeligen generaliserad typ, d. v. s. de visade mångfaldiga öfverensstämmelser med andra grupper af organismer. Amfibierna och fiskarne äro likaledes så nära förenade genom Lepidosiren, att naturforskare länge tvistade, i hvilkendera af dessa två klasser den borde ställas. Lepidosiren och några få ganoidfiskar hafva blifvit bevarade från fullständigt utdöende, i följd af att de bebo våra floder, som äro tillflyktshamnar, hvilka stå i samma förhållande till oceanens stora vatten som öarne till fastlanden.

Slutligen är en medlem af fiskarnes ofantliga och mycket omvexlande grupp, nämligen lancettfisken eller Amphioxus, så olik alla andra fiskar, att Häckel påstår, det den borde bilda en särskild klass i vertebraternas provins. Denna fisk är märkvärdig för sina negativa karakterer; den kan knappast sägas hafva hjerna, ryggrad eller hjerta m. m., hvarför den af de äldre naturforskarne stäldes bland maskarne. För många år sedan observerade professor Goodsir, att lancettfisken egde några öfverensstämmelser med ascidierna, som äro evertebrerade, hermaphroditiska, i hafvet lefvande varelser, hvilka ständigt äro fästade vid något stöd. De likna knappast djur och bestå af en enkel, seg, läderartad säck med två små, utskjutande öppningar. De höra till Huxley’s Molluscoidea — en lägre afdelning af molluskernas stora provins; men de hafva nyligen af några naturforskare blifvit stälda bland Vermes eller maskarne. Deras larver likna något grodlarver till skapnaden[2] och kunna fritt simma omkring. Några af hr Kowalevsky[3] nyligen gjorda iakttagelser, hvilka sedermera hafva

  1. Palæontology, 1860, sid. 199.
  2. Jag hade den tillfredsställelsen att i April 1833, således några år före alla andra naturforskare, vid Falklandsöarne se de rörliga larverna af en sammansatt ascidie, nära beslägtad med, dock tydligen generiskt skild från Synoicum. Svansen var ungefär fem gånger så lång som det aflånga hufvudet och slutade med en ganska fin tråd. Den var, efter en af mig under ett enkelt mikroskop gjord teckning, tydligen delad af tvärgående mörka skiljeväggar, hvilka jag förmodar motsvara de stora, af Kowalevsky afbildade cellerna. I ett tidigt utvecklingsstadium var svansen böjd rundtomkring larvens hufvud.
  3. Memoires de l’Acad. des Sciences de St. Petersbourg, tom. X n:o 15, 1866.