däggdjursarter. Slutligen kunde han påstå, att alla racernas inbördes fruktsamhet ännu icke har blifvit fullkomligt pröfvad och ej heller, om än pröfvad, skulle vara något absolut bevis för deras art-enhet.
Om å frågans andra sida vår supponerade naturforskare skulle undersöka, huruvida menniskans former hölle sig skilda i likhet med vanliga arter, då de i stort antal fördes tillhopa i samma land, skulle han omedelbart upptäcka, att detta ingalunda vore händelsen. I Brasilien skulle han varseblifva en ofantlig mulattbefolkning från negrer och portugisare; i Chiloe och andra delar af Södra Amerika skulle han se hela befolkningen bildad af indianer och spaniorer, som i åtskilliga grader hafva smält tillsammans.[1] I många delar af samma kontinent skulle han påträffa de mest invecklade korsningar mellan negrer, indianer och europeer, och sådana trefaldiga korsningar lemna, att döma från växtriket, det noggrannaste bevis på föräldraformernas ömsesidiga fruktsamhet. På en ö i Stilla Hafvet skulle han finna en liten befolkning af blandadt polynesiskt och engelskt blod, och i Vitiarchipelagen en i alla grader korsad befolkning af polynesier och negritos. Många analoga fall kunde tilläggas, t. ex. i södra Afrika. I följd häraf äro menniskoracerna icke tillräckligt olika för att existera bredvid hvarandra utan att sammansmälta, och detta är det, som i alla vanliga fall lemnar det brukliga intyget på artskilnad.
Vår naturforskare skulle likaledes blifva mycket tvehågsen, så snart han märkte, att de för hvarje menniskorace utmärkande karaktererna voro i hög grad föränderliga. Detta förvånar en och hvar, då han först ser negerslafvarne i Brasilien, hvilka hafva blifvit införda från alla delar af Afrika. Samma anmärkning gäller om polynesierna och många andra racer. Det kan betviflas, huruvida någon karakter kan nämnas, som är utmärkande för en race och konstant. Vildar äfven inom samma stams gränser äro på långt när icke så likartade till karakteren, som det ofta har blifvit sagdt. Hottentottqvinnor uppvisa vissa egendomligheter, hvilka äro tydligare uttryckta än de, som uppträda hos någon annan race, men dessa äro kända att icke vara konstanta. Hos de särskilda amerikanska stammarne skilja sig färgen och hårigheten betydligt, såsom färgen till en viss grad och ansigtsdragen
- ↑ Hr de Quatrefages har (Anthropolog. Review, Januari 1869, sid. 22) lemnat en intressant redogörelse för Paulistas’ framgång och uthållighet i Brasilien; de äro en mycket korsad race af portugisare och indianer, med en inblandning af andra racers blod.
