beskrifvas från Les Eyzies, antyda, ehuru de olyckligtvis synas hafva tillhört en och samma familj, en race med en högst egendomlig förening af låga eller apartade och höga karakterer, hvilken är “fullkomligt skild från hvarje annan forntida eller nu lefvande race, hvarom vi någonsin hört talas“. Den skilde sig alltså från de qvaternära racerna i Belgiens hålor.
Ogynsamma fysiska omständigheter synas hafva blott obetydligt inverkat på racernas utdöende.[1] Menniskan har länge lefvat i nordens yttersta regioner, utan att ega träd till förfärdigande af sina kanoter eller andra verktyg samt med endast tran till bränsle och till att framkalla värme, men förnämligare till att smälta snön. I Amerikas sydligaste del lefva eldsländarne utan skydd af kläder eller af något slags byggnader, som förtjena namn af kojor. I södra Afrika vandra infödingarne öfver de torraste slätter, der farliga vilddjur öfverflöda. Man kan motstå Terais dödliga inflytande vid Himaylayas fot och det tropiska Afrikas smittosamma kuster.
Utdöende är hufvudsakligen en följd af stammarnes och racernas inbördes täflan. Åtskilliga hinder äro alltid verksamma, — de äro uppräknade i ett föregående kapitel — hvilka tjena att qvarhålla hvarje vild stam vid ett lågt tal, t. ex. periodisk hungersnöd, föräldrarnes vandringar och barnens deraf härflytande död, långvarigt digifvande, qvinnornas bortröfvande, krig, olyckshändelser, sjukdom, tygellöst lefnadssätt, särskildt barnamord, och kanske i följd af mindre närande föda förminskad fruktsamhet samt många svårigheter. Om af någon orsak något af dessa hinder förringas, om det än sker i endast obetydlig grad, skall den sålunda gynnade stammen tendera att förökas, och då en af två närboende stammar blir talrikare och mäktigare än den andra, afgöres täflan snart genom krig, blodbad, kannibalism, slafveri och den ena stammens uppgående i den andra. Äfven om en svagare stam icke så hastigt sopas bort, om den med ens börjar aftaga, förminskas den vanligen, tills den har dött ut.[2]
Då civiliserade nationer komma i beröring med vilda, är kampen af kort varaktighet, utom der ett dödande klimat hjelper den inhemska racen. Af de orsaker, som föranleda de civiliserade nationernas seger, äro några uppenbara och några ganska dunkla. Vi kunna inse, att landets uppodlande på många sätt skall blifva
- ↑ Dr Gerland, Ueber das Aussterben der Naturvölker, 1868, sid. 32.
- ↑ Gerland (ibidem, sid. 12) anför fakta till bestyrkande af denna uppgift.
