densamma. Ett handjur, som lefde endast ganska kort tid, kunde utan skada genom bristande användning förlora sina organer för födas anskaffande, men det borde bibehålla sina rörelseorganer i ett fullkomligt tillstånd, så att det kunde hinna upp honan. Å andra sidan kunde honan tryggt hafva förlorat sina organer för flygt, simning eller gång, om hon småningom antog vanor, hvilka gjorde sådana egenskaper onyttiga.
Vi hafva dock här endast att skaffa med det slags urval, som jag har benämnt könsurval. Detta beror på det företräde, hvilket vissa individer uteslutande med afseende på fortplantningen hafva framför andra individer af samma kön. Om de båda könen äro olika till byggnad i öfverensstämmelse med skilda lefnadsvanor, såsom i de ofvanför nämnda fallen, så hafva de tvifvelsutan blifvit förändrade genom naturligt urval i förening med en till ett och samma kön inskränkt förärfning. Vidare höra de primära könsorganerna och de, som äro afsedda för ungarnes närande och beskyddande, till samma afdelning, ty de individer, hvilka bäst födde eller närde sin afkomma, skulle, ceteris paribus, lemna de flesta afkomlingarne att ärfva deras öfverlägsenhet, under det att de, hvilka illa födde och närde sin afkomma, skulle lemna endast få afkomlingar att ärfva deras sämre egenskaper. Emedan hanen skall uppsöka honan, behöfver han för detta ändamål förnimmelse- och rörelseorganer, men om dessa organer erfordras för andra af lifvets uppgifter, hvilket i allmänhet är förhållandet, så hafva de blifvit utvecklade genom naturligt urval. Då hanen har funnit honan, behöfver han stundom oundgängligen griporganer för att hålla henne fast; så underrättar dr Wallace mig, att hanarne af vissa skymnings- och nattfjärilar icke kunna para sig med honorna, om deras tarser eller fötter äro afbrutna. Hanarne af många hafskrustaceer hafva sina fötter och antenner förändrade på ett ovanligt sätt till honans gripande; i följd deraf kunna vi förmoda, att dessa djur, alldenstund de drifvas omkring af vågorna på öppna sjön, nödvändigt behöfva dessa organer för sin arts fortplantning, och att, om så är händelsen, deras utveckling skall hafva varit resultatet af vanligt eller naturligt urval.
Om båda könen följa alldeles samma lefnadsvanor och hanen har högre utvecklade förnimmelse- eller rörelseorganer än honan, så kan detta bero på, att dessa i sitt fullkomnade tillstånd äro oundgängliga för hanen vid honans uppsökande; men i de allra flesta fall tjena de endast till att gifva en hane en fördel öfver en annan, ty de sämre utrustade hanarne skulle, om tid lemnades dem, kunna para sig med honorna, och de skulle i alla andra händelser,
