förhålla sig i afseende på menniskorna antalet födda af mankön i England som 104,5, i Ryssland som 108,9 och bland judarne i Livland som 120 till 100 af qvinkönet. Förhållandet påverkas också på ett hemlighetsfullt sätt af den omständigheten, om barnen äro äkta eller oäkta.
För vår närvarande uppgift hafva vi icke att skaffa med förhållandet mellan könen vid födelsen utan i det fullt utbildade tillståndet, och detta medför ännu en annan orsak till tvifvel, ty det är ett väl bekräftadt faktum, att inom menniskoslägtet en betydligt större mängd mankön än qvinkön dör före och under födelseakten samt i de första barndomsåren. Detta är nästan säkert med hanlam, och så torde förhållandet äfven vara med hanarne af andra djur. Hanarne af några djur döda hvarandra i strid, eller jaga de hvarandra omkring, tills de hafva blifvit högeligen utmagrade. De måste äfvenledes ofta blifva utsatta för åtskilliga faror, då de ströfva omkring under ifrigt sökande efter honorna. Hos många fiskarter äro hanarne mycket mindre än honorna, och man tror, att de ofta uppslukas af de senare eller af andra fiskar. Hos några foglar synas honorna dö i större antal än hanarne; de äro också utsatta för att omkomma i sina nästen, eller då de sysselsätta sig med sina ungar. Hos insekter äro honlarverna ofta större än hanlarverna och skulle följaktligen med mera sannolikhet komma att förtäras; i några fall äro de fullt utbildade honorna mindre lifliga och mindre hastiga i sina rörelser än hanarne och skola derför icke så lätt kunna undkomma faran. I afseende på djur i naturtillståndet måste vi alltså, för att kunna döma om könens förhållande i det fullt utbildade tillståndet, lita på blotta öfverslaget, och detta är endast föga tillförlitligt, kanske undantagandes då olikheten är synnerligen tydlig. Icke desto mindre kunna vi, så vidt som ett omdöme låter bilda sig, af de i tillägget meddelade fakta draga den slutsatsen, att hanarne af några få däggdjur, af många foglar, af några fiskar och insekter betydligt öfverskjuta honorna till antalet.
Förhållandet mellan könen vexlar i ringa mån under hvarandra efterföljande år; så vexlade för hvarje hundratal af honföl bland kappränningshästar hingstfölen mellan 107,1 under ett år och 92,6 under ett annat år samt bland vindthundar mellan 116,3 och 95,3. Men hade större antal antecknats inom ett vidsträcktare område än England, skulle dessa fluktuationer sannolikt hafva försvunnit, och sådana som de äro, borde de knappast vara tillräckliga att i ett naturtillstånd föranleda en kraftig verkan af könsurvalet. Icke desto mindre synas hos några få vilda djur,
