är bekant angående denna sak, hvad andra apor beträffar, men några arter äro strängt monogama. Idislarne äro utomordentligt polygama och uppvisa oftare könsskilnader än nästan hvarje annan däggdjursgrupp, i synnerhet i sina vapen, men äfvenledes i andra kararakterer. De flesta arter af hjort-, ox- och fårslägtet lefva i polygami; så är det äfven med största antalet antiloper, ehuru några af dessa senare äro monogama. Sir Andrew Smith yttrar vid tal om södra Afrikas antiloper, att knappast mer än en aflingsför hane fanns i hjordar af vid pass ett dussin. Den asiatiska Antilope saiga synes vara den omåttligaste polygamist i verlden, ty Pallas[1] förmäler, att hanen drifver bort alla rivaler och samlar en hjord af vid pass hundra stycken, bestående af honor och ungar; honan saknar horn och har mjukare hår, men skiljer sig icke på något annat sätt synnerligen från hanen. Hingsten lefver i polygami, men skiljer sig endast obetydligt från stoet, om man undantager hans betydligare storlek och kroppsproportioner. Vildgalten visar i sina stora huggtänder och många andra kännetecken väl utmärkta könskarakterer; i Europa och Indien för han, med undantag af brunsttiden, ett ensligt lif, men under nämnda årstid sällskapar han med åtskilliga honor, efter hvad Sir W. Elliot, hvilken har vunnit stor erfarenhet genom aktgifvande på detta djur, anser; om detta inträffar äfven i Europa, är tvifvelaktigt, men understödes dock af några uppgifter. Den fullvuxne indiska elefanthanen tillbringar i likhet med vildgalten mycken tid i enslighet; men då han slår sig tillsammans med andra, “är det sällsynt att finna,“ såsom dr Campbell uppgifver, “mer än en hane i en hel hjord af honor“. De större hanarne bortdrifva eller döda de mindre och svagare. Hanen skiljer sig från honan genom sina ofantliga huggtänder, sin betydligare storlek, sin styrka och sin uthållighet; så stor är skilnaden i dessa senare hänseenden, att hanarne, om de fångas, skattas tjugo procent högre än honorna.[2] Af andra tjockhudingar skilja sig könen ganska litet eller alldeles icke, och de lefva, så vidt kändt är, icke i polygami. Knappast en enda art bland Chiroptera och Edentata eller i gnagarnes och insektätarnes stora ordningar visar väl
- ↑ Pallas, Spicilegia Zoologica, fasc. XII, 1777, sid. 29. Sir Andrew Smith, Illustrations of the Zoology of South Africa, 1849, pl. 29, angående Kobus. Owen meddelar i sin Anatomy of Vertebrates (vol. III. 1868, sid. 633) en tabell, hvilken bland annat visar, hvilka antiloparter lefva parvis och hvilka i hjordar.
- ↑ Dr Campbell i Proceedings of the Zoological Society, 1869, sid. 138. Se äfvenledes en intressant uppsats af löjtnant Johnstone i Proceedings of the Asiatic Society of Bengal för Maj 1868.
