Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/238

Den här sidan har korrekturlästs
216
principer för könsurvalet.

Gardens har jag erfarit, att alla dessa karakterer i öfverensstämmelse med vår regel framträda i en ganska tidig lefnadsålder. Den fullvuxna hanen kan dock skiljas från honan genom en karakter, nämligen förekomsten af sporrar, och i öfverensstämmelse med vår regel börja de icke utvecklas, enligt hvad hr Bartlett försäkrar mig, förrän vid sex månaders ålder, och äfven vid denna ålder kunna de hos båda könen knappast urskiljas.[1] Hanen och honan af påfogeln skilja sig i påfallande grad från hvarandra i nästan hvarje del af sin fjäderdrägt, med undantag af den präktiga hufvudkammen, hvilken är gemensam för båda könen och utvecklas under en ganska tidig lefnadsålder långt före de andra prydnaderna, hvilka äro inskränkta till hanen. Gräsanden visar ett analogt förhållande, ty den sköna vingspegeln är gemensam för båda könen, ehuru dunklare och i någon mån mindre hos honan, och utvecklas under en tidig lefnadsperiod, hvaremot de böjda stjertfjädrarne och andra prydnader, som äro utmärkande för hanen, senare utvecklas.[2] Mellan sådana ytterliga fall af nära sexuel likhet och betydande olikhet som hos Crossoptilon och påfogeln kunde många mellanliggande exempel anföras, i hvilka karaktererna till sin utvecklingsföljd rätta sig efter våra båda reglor.

Som de flesta insekter lemna sitt puppstadium i ett fullt utbildadt tillstånd, är det tvifvel underkastadt, om utvecklingsperioden bestämmer deras karakterers öfverflyttande till det ena

  1. Hos vanliga påfogeln (Pavo cristatus) eger hanen ensam sporrar, under det att båda könen af javanesiska påfogeln (Pavo muticus) visar det ovanliga förhållandet, att de äro försedda med sporrar. I följd deraf väntade jag just, att de hos den senare arten skulle hafva utvecklats i en tidigare ålder än hos vanliga påfogeln; men hr Hegt i Amsterdam underrättar mig, att det icke fanns någon skilnad i sporrarnes utveckling hos unga foglar från föregående år, hvilka hörde till båda arterna och jemfördes den 23 April 1869. Sporrarne voro likväl vid denna ålder representerade endast genom små knölar eller upphöjningar. Jag förmodar, att jag skulle hafva erhållit underrättelse, om någon skilnad i utvecklingssättet sedermera hade iakttagits.
  2. Hos några andra arter af andfamiljen skiljer sig spegeln i högre grad hos båda könen; men jag har icke varit i stånd att finna, om dess fullkomliga utveckling inträffar i en mera framskriden ålder hos hanarne af sådana arter än hos gräsandhanen, såsom förhållandet borde vara enligt vår regel. Hos den beslägtade Mergus cucullatus hafva vi dock ett fall af detta slag: båda könen skilja sig tydligen i den allmänna fjäderdrägten och i betydande grad i afseende på vingspegeln, hvilken är rent hvit hos hanen och gråhvit hos honan. Nu likna de unga hanarne till en början honan i alla afseenden och hafva en gråhvit vingspegel, men denna blir rent hvit i en tidigare ålder än den, hvari den fullvuxne hanen erhåller sina andra starkare markerade könsskilnader i fjäderdrägten; se Audubon, Ornithological Biography, vol. III, 1835, sid. 249, 250.