eller det andra könet. Men vi veta icke, om t. ex. de färgade fjällen hos två fjärilarter, hos den ena af hvilka könen skilja sig till färgen, under det att de hos den andra äro lika, utvecklas i kokongen vid samma relativa ålder. Ej heller veta vi, om alla fjällen samtidigt utvecklas på vingarne hos samma fjärilart, hos hvilken vissa utmärkande färgteckningar äro inskränkta till det ena könet, under det att andra kännetecken äro gemensamma för båda könen. En skilnad af denna beskaffenhet under utvecklingsperioden är icke så osannolik, som den till en början må synas, ty hos Orthoptera, som hinna sitt fullt utbildade tillstånd icke genom en enda metamorfos, utan genom hvarandra efterföljande hudömsningar, likna de unga hanarne af några arter till en början honorna och erhålla sina utmärkande hanliga karakterer först vid en senare hudömsning. Fullkomligt analoga fall förekomma vid vissa krustacé-hanars på hvarandra följande hudombyten.
Vi hafva hittills endast betraktat karakterernas öfverflyttande i förhållande till deras utvecklingsperiod hos arter i naturtillståndet; vi skola nu öfvergå till tama djur samt först vidröra monstrositeter och sjukdomar. Förekomsten af öfvertaliga fingrar och frånvaron af vissa fingerleder måste bestämmas i ett tidigt embryonalt tillstånd — benägenheten för ymniga blödningar är åtminstone medfödd, såsom förhållandet sannolikt är med färgblindhet; — dock äro dessa egendomligheter och andra af liknande beskaffenhet vid sitt öfverflyttande ofta inskränkta till ettdera könet, så att regeln, att karakterer, hvilka utvecklas i en tidig period, tendera att öfverflyttas till båda könen, här fullkomligt felslår. Men denna regel synes, hvilket förut har blifvit anmärkt, icke vara nästan så allmängiltig som den omvända satsen, nämligen att karakterer, hvilka i en framskriden ålder uppträda hos det ena könet, öfverflyttas uteslutande till samma kön. Från den omständigheten, att de ofvannämnda abnorma egendomligheterna förblifva fästade vid det ena könet, långt förrän könsförrättningarna äro verksamma, kunna vi sluta, att det i en ytterst tidig ålder måste finnas något slags skilnad mellan könen. Med afseende på sjukdomar, som äro inskränkta till ettdera könet, veta vi för litet om den period, hvarunder de uppstå, för att draga någon rigtig slutsats. Gikt synes dock höra under vår regel, ty den orsakas vanligen af omåttlighet efter den första ungdomsåldern och öfverflyttas på ett mycket tydligare sätt från fadern till sönerna än till döttrarna.
Hos de olika tama får-, get- och nötkreaturs-racerna skilja sig hanarne från sina respektiva honor till hornens skapnad och utveckling, pannan, manen, halsskinnet, svansen och puckeln öfver
