tillämpliga på menniskan. Detta syntes vara så mycket önskvärdare, som jag aldrig har noggrant tillämpat dessa åsigter på en särskild art. Då vi rigta vår uppmärksamhet på någon särskild form, sakna vi de vigtiga argument, hvilka hemtas från beskaffenheten af den frändskap, som förenar hela grupper af organismer, nämligen deras geografiska utbredning under förflutna och närvarande tidrymder samt deras geologiska följd. Den homologa byggnaden, den embryologa utvecklingen och de rudimentära organerna hos en art, det må nu vara menniskan eller något annat djur, hvarpå vår uppmärksamhet rigtas, återstå att betrakta; men dessa stora afdelningar af fakta lemna, såsom det tyckes mig, rigtiga och afgörande bevis för den gradvisa utvecklingens princip. Den kraftiga hjelp, som hemtas från de öfriga argumenten, borde dock alltid bibehållas i minnet.
Detta arbetes enda uppgift är att undersöka, för det första om menniskan, i likhet med hvarje annan art, härstammar från någon förut existerande form, för det andra sättet för hennes utveckling och för det tredje betydelsen af skilnaden mellan de så kallade menniskoracerna. Som jag ämnar inskränka mig till dessa punkter, skall det icke blifva nödvändigt att i detalj beskrifva skilnaderna mellan de olika racerna — ett ofantligt företag, hvilket har blifvit tillräckligt afhandladt i månget värdefullt arbete. Menniskans höga ålder har i nyare tider blifvit ådagalagd genom en mängd framstående mäns arbeten, först af alla genom Boucher de Perthes, och densamma är den oundgängliga grundvalen för att kunna inse hennes ursprung. Jag skall alltså antaga denna slutsats som medgifven och torde få hänvisa mina läsare till sir Charles Lyell’s, sir John Lubbock’s och andras beundransvärda afhandlingar. Ej heller skall jag få tillfälle till mera än att hänvisa till vidden af skilnaden mellan menniskan och de menniskolika aporna, ty professor Huxley har, i öfverensstämmelse med de mest kompetenta domares mening, afgörande bevisat, att menniskan i hvarje enskild synlig karakter mindre skiljer sig från de högre aporna än dessa från de lägre arterna af samma ordning af Primates.
Detta arbete innehåller knappast några nya fakta i afseende på menniskan; men som de slutsatser, till hvilka jag kom, då jag gjorde ett simpelt utkast, syntes mig anmärkningsvärda, trodde jag, att de borde intressera andra. Det har ofta med tillförsigt påståtts, att menniskans ursprung aldrig kan uppdagas, men okunnigheten visar oftare tillförsigt, än kunskapen gör det; det är de, hvilka veta litet, och icke de, hvilka hafva stora kunskaper, som
