arterna, hvilkas hanar ensamma ega horn, — draga den slutsatsen, att en orsak, ehuru icke den enda, till karakterernas uteslutande förärfning hos ena könet, är deras utveckling i en framskriden ålder, och för det andra, att en, ehuru tydligen mindre verksam, orsak till karakterernas förärfning af båda könen ligger i deras utveckling i en tidig ålder, medan könen skilja sig endast obetydligt till sin konstitution. Det synes dock, att någon skilnad måste finnas mellan könen äfven under ett tidigt embryonaltillstånd, ty karakterer, som hafva utvecklats i denna ålder, blifva icke sällan inskränkta till det ena könet.
Sammanfattning och slutanmärkningar. — Af ofvanstående
framställning af de olika lagarne för förärfningen lära vi, att
karakterer ofta eller till och med allmänt tendera att hos samma
kön utvecklas i samma ålder och periodiskt under samma årstid,
hvarunder de först visade sig hos föräldrarne. Men dessa lagar
äro af okända orsaker underkastade mycken förändring. I följd
häraf kunna de hvarandra efterföljande graderna i en arts
modifikation lätt förärfvas på olika vägar; några af graderna förärfvas
till det ena könet och några till båda, några till afkomman i en
ålder och några i alla åldrar. Förärfningens lagar äro icke endast
ytterst invecklade, utan så äro äfven de orsaker, hvilka uppväcka
och styra föränderligheten. De sålunda förorsakade förändringarna
bevaras och förökas genom könsurvalet, hvilket i och för sig sjelft
är en ytterst invecklad sak, alldenstund det beror på hanarnes
eldighet i kärlek, deras mod och svartsjuka samt på honans
förnimmelseförmåga, smak och vilja. Könsurval skall alltså beherskas
af naturligt urval för artens allmänna bästa. I följd häraf kan
det sätt, hvarpå individerna af ettdera eller af båda könen
påverkas genom könsurval, icke annat än vara i högsta grad inveckladt.
Då variationer uppkomma hos ett kön i en framskriden ålder och i samma ålder förärfvas till samma kön, lemnas det andra könet och ungarne nödvändigtvis oberörda. Då de uppträda i en framskriden ålder, men i samma ålder öfverflyttas till båda könen, lemnas ungarne ensamma oberörda af förändringen. Variationer kunna dock under någon lefnadsperiod uppträda hos det ena eller hos båda könen samt i alla åldrar öfverflyttas till båda könen, och då skola arternas alla individer på lika sätt förändras. I de följande kapitlen skola vi se, att alla dessa fall talrikt inträffa i naturtillståndet.
Könsurval kan aldrig verka på något djur i dess ungdom, innan fortplantningsåldern har blifvit uppnådd. I följd af hanens