I dessa åtta partier af kokonger och ägg frambragtes således hanar i öfvervägande antal. Sammanräknade förhålla sig hanarne till honorna som 122,7 till 100. Men talen äro knappast nog stora att vara tillförlitliga.
I det hela taget sluter jag af ofvanstående, från olika håll härstammande uppgifter, hvilka alla hänvisa åt samma håll, att hanarne i imago-stadiet hos de flesta arter af Lepidoptera i allmänhet öfverträffa honorna i antal, hvilka förhållandena än må vara vid deras första framträdande ur ägget.
Med afseende på de andra insektordningarna har jag varit i tillfälle att samla endast ganska få tillförlitliga underrättelser. Af ekoxen (Lucanus cervus) “synas hanarne vara mycket talrikare än honorna“; men då ett ovanligt antal af dessa skalbaggar visade sig i en del af Tyskland, såsom Cornelius iakttog år 1867, syntes honorna vara hanarne öfverlägsna till antalet som sex till ett. Hos en af elateriderna sägas hanarne vara mycket talrikare än honorna, och “två eller tre träffas ofta i parning med en hona“,[1] så att polyandri här synes vara rådande. Af Siagonium (Staphylinidæ), hvars hanar äro försedda med horn, “äro honorna långt talrikare än det andra könet“. Hr Janson uppgaf i Entomological Society, att honorna af den barkätande Tomicus villosus äro så allmänna, att de blifva en plåga, under det att hanarne förekomma så sällsynt, att de knappast äro kända. Inom andra ordningar hafva vissa arters hanar af okända orsaker, men i några fall tydligen i följd af parthenogenesis, aldrig blifvit funna, eller äro de ytterst sällsynta, t. ex. af åtskilliga Cynipidæ.[2] Hos alla galläpplealstrande Cynipidæ, som äro bekanta för hr Walsh, förekomma honorna fyra eller fem gånger så talrikt som hanarne, och så är händelsen, enligt hvad han meddelar mig, äfven med de galläpplebildande Cecidomyiiæ (Diptera). Af några vanliga arter bland sågsteklarne (Tenthredinæ) har hr F. Smith uppfödt hundratals exemplar från larver af alla storlekar, men har aldrig bekommit en enda hane; deremot säger Curtis,[3] att hos vissa af honom uppfödda arter (Athalia) hanarne förhöllo sig till honorna som sex till ett, under det att den fullkomliga motsatsen egde
- ↑ Günther’s Record of Zoological Literature, 1867, sid. 260. Om honornas öfvervägande antal af Lucanus dersammastädes, sid. 250. Se om hanarne af Lucanus i England Westwood, Modern Classification of Insects, vol. I, sid. 187. Om Siagonium dersammastädes, sid. 172.
- ↑ Walsh i The American Entomologist, vol. I, 1869, sid. 103. F. Smith, Record of Zoological Literature, 1867, sid. 328.
- ↑ Farm Insects, sid. 45—46.
