Första kapitlet.
Beskaffenheten af bevisen för menniskans ursprung. — Homologa bildningar
hos menniskan och de lägre djuren. — Åtskilliga motsvarighetspunkter. —
Utveckling. — Rudimentära bildningar, muskler, sinnesorganer, hår, ben,
reproduktionsorganer o. s. v. — Betydelsen af dessa tre stora afdelningar af fakta för
menniskans ursprung.
Den, som önskar afgöra, om menniskan är den förändrade
afkomlingen från någon förut existerande form, skulle tvifvelsutan
först undersöka, om menniskan varierar, ehuru i ringa mån, till
sin kroppsbyggnad och sina själsförmögenheter, och, i händelse så
är förhållandet, om förändringarna öfverflyttas på hennes
afkomlingar enligt de lagar, som gälla för de lägre djuren, t. ex.
karakterernas öfverflyttande till samma ålder eller kön. Äro
vidare förändringarna, så vidt som vår obekantskap dermed tillåter
oss att döma, resultatet af samma allmänna orsaker, och styras
de af samma allmänna lagar, som händelsen är med andra
organismer, t. ex. af vexelverkan och de i arf mottagna verkningarna
af begagnande och icke-begagnande o. s. v.? Är menniskan
underkastad dylika missbildningar, resultatet af hämmad utveckling, af
delarnes fördubblande o. s. v., och visar hon i någon af sina
anomalier en återgång till en föregående och äldre organisationstyp?
Den frågan måste alltså naturligtvis framställas, om menniskan, i
likhet med så många andra djur, har gifvit upphof till varieteter
och lägre racer, hvilka skilja sig endast obetydligt från hvarandra,
eller till racer, som aflägsna sig så mycket från hvarandra, att
de måste klassificeras som tvifvelaktiga arter? På hvilket sätt
äro sådana racer fördelade öfver jorden, och huru återverka de
vid korsning på hvarandra både i de första och de följande
lederna? Och på samma sätt måste man förfara äfven i många
andra fall.
