detta ljud gnidningen af det tredje och de föregående abdominalsegmenten, och jag finner, att dessa ytor äro försedda med ganska fina koncentriska lister; så är det äfven med den från thorax utskjutande halskanten, mot hvilken hufvudet ledar, och denna kant gifver från sig samma egendomliga ljud, om den skrapas med en nålspets. Det är ganska förvånande, att båda könen skulle hafva förmåga att stridulera, då hanen eger vingar och honan saknar sådana. Det är säkert kändt, att bin uttrycka vissa sinnesrörelser, t. ex. vrede, genom tonen i sitt surrande, såsom några tvåvingade insekter göra; men jag har icke fäst mig vid dessa ljud, emedan de icke i något afseende äro kända för att stå i förening med frieriakten.
Ordningen Coleoptera (Skalbaggar). — Många skalbaggar ega sådana färger, att de likna de ytor, på hvilka de vanligen uppehålla sig. Andra arter äro prydda med prålande metalliska färger, t. ex. många carabider, hvilka lefva på marken och hafva förmåga att försvara sig sjelfva medelst ett synnerligen skarpt sekret, de präktiga diamantbaggarne, hvilka skyddas af en ytterst hård betäckning, många Chrysomela-arter, såsom Chrysomela cerealis, en stor, med olika färger skönt streckad art, hvilken i Britannien är inskränkt till Snowdons nakna topp, och en mängd andra arter. Dessa lysande färger, hvilka ofta äro ordnade i strimmor, fläckar, kors och andra vackra mönster, kunna näppeligen vara till nytta som ett skydd, undantagandes hos några på blommor lefvande arter, och likväl kunna vi icke tro, att de äro utan ändamål. Häraf uppstår den förmodan, att de tjena som ett medel att draga könen till hvarandra; men vi hafva icke något bevis härför, ty könen skilja sig sällan till färgen. Blinda skalbaggar, hvilka följaktligen icke kunna se hvarandras skönhet, visa aldrig, såsom jag hör af hr Waterhouse junior, lysande färger, ehuru de ofta ega polerad yta; men förklaringen öfver deras mörka färgteckning kan vara den, att blinda insekter bebo hålor och andra mörka ställen.
Öfre figuren en hane i förminskad skala; nedre figuren en hona i naturlig storlek.
Några longicornier, särskildt vissa Prionidæ, utgöra dock ett undantag från den allmänna regeln, att skalbaggarnes kön icke skilja sig till färgen. De flesta af dessa insekter äro stora och präktigt färgade. Hanarne af slägtet Pyrodes[1] äro, hvilket jag
- ↑ Pyrodes pulcherrimus, hvars kön tydligen äro olika, har blifvit beskrifven af hr Bates i Transact. Ent. Soc., 1869, sid. 50. Jag skall nämna de få andra fall, då jag har hört talas om en färgskilnad mellan könen hos skalbaggar. Kirby och Spence (Introduction to Entomology, vol. III, sid. 301) nämna en Cantharis, en Meloë, en Rhagium och Leptura testacea; hanen af den sistnämnda är tegelfärgad
