storlek och sina olikartade former. I stället för att beskrifva dem har jag meddelat figurer öfver några af de anmärkningsvärdare formernas hanar och honor (fig. 15 till 19). Honorna
visa i allmänhet rudiment af hornen i form af små knappar eller ribbor, men några sakna hvarje slags rudiment. Å andra sidan äro hornen nästan lika väl utvecklade hos honan som hos hanen af Phanæus lancifer samt endast föga mindre väl utvecklade hos honorna af några andra arter, tillhörande samma slägte eller slägtet Copris. Inom familjens olika underafdelningar gå icke, såsom hr Bates meddelar mig, olikheterna i hornens bildning parallelt med deras vigtigare och karakteristiska olikheter; så gifves det inom samma naturliga afdelning af slägtet Onthophagus arter, hvilka hafva antingen ett enda eller två horn på hufvudet.
I nästan alla fall äro hornen märkvärdiga för sin utomordentliga föränderlighet, så att en gradvis ordnad serie kan uppställas från de högst utvecklade hanarne till andra, som så havfa urartat, att de knappt kunna skiljas från honorna. Efter att hafva undersökt mer än ett hundra hanar af Onthophagus rangifer (fig. 19) ansåg hr Walsh[1] sig slutligen hafva upptäckt en art, hos hvilken hornen icke varierade, men fortsatta undersökningar visade motsatsen.
- ↑ Proc. Entomolog. Soc. of Philadelphia, 1864, sid. 228.
