preparerade en mängd exemplar, hvilka han godhetsfullt sände mig för undersökning. Det skulle dock vara svårt att upptäcka en obetydlig könsskilnad i följd af dessa organers stora föränderlighet. Så var hos det första par af Necrophorus humator och Pelobius, som jag undersökte, raspen betydligt bredare hos hanen än hos honan; detta var likväl icke händelsen med de derpå följande exemplaren. Hos Geotrupes stercorarius syntes mig raspen vara tjockare, mörkare och mera framstående hos tre hanar än hos lika många honor; i anledning häraf samlade min son, hr F. Darwin, för att finna, om könen skilde sig till sin stridulationsförmåga, 57 lefvande exemplar, hvilka han skilde i två afdelningar, allt efter som de åstadkommo ett starkare eller svagare buller, då de fasthöllos på samma sätt. Han undersökte derefter deras kön, men fann, att nästan lika så många hanar som honor funnos i båda afdelningarna. Hr F. Smith har haft en mängd arter af Mononychus pseudacori (en curculionid) lefvande och är öfvertygad, att båda könen stridulera, detta, som det synes, i lika grad.
Icke desto mindre är stridulationsförmågan helt säkert en könskarakter hos några få coleopterer. Hr Crotch har funnit, att endast hanarne af två Heliopathes-arter (tillhörande Tenebrionidæ) ega stridulationsorganer. Jag undersökte fem hanar af Heliopathes gibbus och fann hos dem alla en väl utvecklad, till en del tvåklufven rasp, hvilken var belägen på det yttersta abdominalsegmentets ryggsida; hos lika många honor fanns det icke ens ett rudiment af raspen, hvarjemte detta segments hudbetäckning var genomskinlig och mycket tunnare än hos hanen. En likadan rasp, hvilken dock icke är till en del tvåklufven, finnes hos hanen af Heliopathes cribratostriatus, hvars hona fullkomligt saknar detta organ; men hanen har dessutom i brädden af täckvingarne mot deras spetsar på hvardera sidan om suturen tre eller fyra korta, långsgående lister, hvilka äro försedda med tvärstälda, ytterst fina ribbor, som äro parallela med och likna de på abdominalraspen befintliga; jag kunde ej afgöra, om dessa lister göra tjenst som en sjelfständig rasp eller som ett riftyg för abdominalraspen. Honan visar icke något spår af denna senare bildning.
Vidare hafva vi hos tre arter af det till lamellicornierna hörande slägtet Oryctes ett nästan likartadt fall. Hos honorna af Oryctes gryphus och nasicornis äro den på propygidium belägna raspens ribbor mindre sammanhängande och mindre tydliga än hos hanarne; den förnämsta skilnaden är dock den, att detta
