efter en eller två timmars förlopp fann henne tillsammans med en hane och vid ett tillfälle omgifven af flere hanar. Slutligen tyckes det sannolikt, att båda könen af många slags skalbaggar till en början sattes i stånd att finna hvarandra medelst det svaga gnisslande ljud, som frambringas, då de gnida sina angränsande hårda kroppsdelar mot hvarandra, och att ojemnheterna på åtskilliga af deras kroppsdelar gradvis utvecklades genom könsurval till verkliga stridulationsorganer, alldenstund de hanar och honor, som åstadkomma det starkaste ljudet, hade mesta framgången i att finna gemåler.
fem eller sex gånger tätt efter hvarandra mot det föremål, hvarpå han sitter«. Se angående detta ämne Landois, Zeitschrift für wissenschaftlische Zoologie, bandet XVII, sid. 131. Olivier (citerad af Kirby och Spence, Introduction to Entomology, vol. II, sid. 395) säger, att honan af Pimelia striata frambringar ett temligen starkt ljud genom att slå sin abdomen mot någon hård kropp, «och att hanen, lydande denna kallelse, snart uppvaktar henne, hvarefter de para sig.«
