denna sida, enligt hvad jag hör af hr Stainton, ganska sällan mera lysande färgad än den öfre eller ens försedd med lika glans. Några antingen verkliga eller skenbara undantag från regeln böra anmärkas, t, ex. hos Hypopyra, hvilken har blifvit omnämnd af hr Wormald.[1] Hr R. Trimen underrättar mig, att i Guenée’s stora verk tre heterocerer äro afbildade, hos hvilka den undre sidan är långt mera lysande. Så är t. ex. hos den australiensiska Gastrophora de främre vingarnes öfre sida blekt gråaktigt ockrafärgad, hvaremot den undre sidan är prydd med en ståtlig koboltblå ocell, belägen i midten af en svart fläck, som omgifves af orangegult och derutanför af blåhvitt. Men dessa tre heterocerers vanor äro okända, så att ingen förklaring kan lemnas öfver deras ovanliga färgteckning. Hr Trim en meddelar mig äfvenledes, att vingarnes undre sida hos vissa andra Geometræ[2] och delade Noctuæ är antingen mera omvexlande eller mera lysande färgad än öfre sidan; men några af dessa arter hafva vanan “att hålla sina vingar fullkomligt upprätt öfver ryggen och bibehålla dem i denna ställning en god stund bortåt“, sålunda blottställande undre sidan för att ses. Andra arter hafva, då de sitta på marken eller på växter, den vanan att då och då plötsligt lyfta sina vingar något litet. I följd häraf är den omständigheten, att vingarnes undre sida eger mera lysande färger än den öfre, icke något sådant undantagsförhållande, som det till en början synes vara. Familjen Saturniidæ innefattar några af de skönaste bland alla heterocerer, och deras vingar äro, t. ex. hos det lilla nattpåfogelögat, prydda med vackra oceller; hr T. W. Wood[3] gör också den anmärkningen att de i några af sina rörelser likna dagfjärilar, “t. ex. i vingarnes sakta rörelser upp och ned liksom för att visa dem, hvilket är mera utmärkande för dag- än för skymnings- och nattfjärilarne“.
Det är en egendomlig företeelse, att inga britiska skymnings- och nattfjärilar, ej heller, så vidt jag kan finna, knappast några utländska arter, hvilka hafva lysande färger, skilja sig mycket till färgen efter könet, ehuru detta är händelsen med många lysande fjärilar. Hanen af en amerikansk heterocer, Saturnia Io, beskrifves dock såsom hafvande de främre vingarne mörkgula och egendomligt tecknade mcd purpurröda fläckar, under det att honans vingar äro
- ↑ Proceedings of the Entomological Society, den 2 Mars 1868.
- ↑ Se äfven en redogörelse för det sydamerikanska slägtet Erateina (en af Geometræ) i Transactions of the Entomological Society, nya serien, vol. V, plancherna XV och XVI.
- ↑ Proceedings of the Entomological Society of London, den 6 Juli 1868, sid. XXVII.
