afstickande färger för sitt eget bästa, på det att de lätt må igenkännas af sina fiender. Denna åsigt skall hädanefter sannolikt utsträckas till många djur, som äro färgade på ett i ögonen fallande sätt.
Sammanfattning och slutanmärkningar om insekter. —
Då vi hafva tagit de olika ordningarna i betraktande, hafva vi
funnit, att könen ofta skilja sig till åtskilliga karakterer, hvilkas
betydelse man icke har insett. Könen äro äfvenledes ofta olika
till sina förnimmelse- eller rörelseorganer, så att hanarne hastigare
må kunna vare sig upptäcka eller taga fast honorna, och ännu
oftare deri, att hanarne ega olikartade inrättningar för att
qvarhålla honorna, då de hafva funnit rätt på dem. Men här hafva
vi föga att skaffa med könsskilnader af dessa slag.
Inom nästan alla ordningar känner man arter, hvilkas hanar, om än svaga och ömtåliga till sin natur, äro högeligen stridslystna, och af hvilka några få äro försedda med särskilda vapen till kamp med sina rivaler. Men stridslagen är icke så allmänt herskande bland insekterna som hos de lägre djuren. Sannolikt är det i följd häraf, som hanarne sällan hafva blifvit större och starkare än honorna. De äro tvärtom vanligen mindre för att hinna sin utveckling inom kortare tid, så att de må i stort antal finnas i beredskap vid honornas utkläckande.
Inom homopterernas båda klasser ega hanarne ensamma organer, som kunna kallas ljudorganer, i ett verksamt tillstånd, och i orthopterernas tre familjer äro endast hanarne försedda med stridulationsorganer. I båda fallen användas dessa organer oupphörligt under fortplantningstiden icke endast för att kalla på honorna, utan äfven för att behaga och uppegga dem under täfling med andra hanar. Ingen, som medgifver det naturliga urvalets inverkan, skall bestrida, att dessa musikaliska instrument hafva förvärfvats genom könsurval. Inom fyra andra ordningar äro medlemmarne af det ena eller vanligare af båda könen försedda med organer för frambringande af åtskilliga ljud, hvilka tydligen endast tjena som locktoner. Äfven om båda könen äro på så sätt utrustade, skulle de individer, hvilka vore i stånd att frambringa det högljuddaste och längst ihållande bullret, erhålla gemåler före dem, som vore mindre bullersamma, så att deras organer sannolikt hafva erhållits genom könsurval. Det är lärorikt att anställa betraktelser öfver den underbara omvexlingen af de medel för ljuds frambringande, hvilka endast hanarne eller båda könen ega inom icke mindre än sex ordningar, och som egdes af åtminstone en insekt under en ytterst aflägsen
