hvilka fiskarne kunna efterlikna; dock ega många arter i Amazonfloden sköna färger, och många af de köttätande Cyprinidæ i Indien äro prydda med “bjerta, långsgående linier af åtskilliga färger.“[1] Hr M’Clelland går vid dessa fiskars beskrifning så långt, att han förmodar, det “deras färgers egendomliga glans“ gör tjenst “som ett bättre mål för isfoglar, tärnor och andra foglar, hvilka äro bestämda att hålla dessa fiskars antal inom vissa skrankor“; men nu för tiden skola få naturforskare medgifva, att något djur har blifvit lätt synligt, för att dess egen förstöring skall underlättas. Det är möjligt, att vissa fiskar kunna hafva blifvit lätt synliga för att (hvilket visades, då det var fråga om larver) underrätta foglar och rofdjur, att de äro onjutbara; men det är, som jag tror, icke kändt, att någon fisk, åtminstone icke någon i sött vatten lefvande, försmås af den grund, att han är osmaklig för fiskätande djur. I det hela taget är den sannolikaste åsigten i afseende på fiskar, hvilkas båda kön ega lysande färger, att deras färger hafva förvärfvats af hanarne som en könsprydnad samt i lika eller nästan lika grad hafva blifvit förärfvade till det andra könet.
Vi hafva nu att undersöka, om hanen, då han på ett utprägladt sätt skiljer sig från honan till färgen eller i afseende på prydnader, ensam har undergått förändring, och om variationerna hafva öfvergått i arf endast på hans hanliga afkomma, eller om honan särskildt har blifvit förändrad och föga synlig för att derigenom erhålla ett skydd, och om sådana förändringar dervid hafva förärfvats endast af honorna. Det är omöjligt att betvifla, att färgen har erhållits af många fiskar till ett skydd; ingen kan skåda en flundras spräckliga öfre yta och förbise dess likhet med den sandiga hafsbotten, hvarpå hon lefver. Ett af de mest slående exempel, som någonsin har blifvit antecknadt, på ett genom sin färg (så vidt som man döma efter exemplar i samlingar) och genom sin form skyddadt djur är det af dr Günther[2] meddelade om en hafsnål, hvilken med sina rödaktiga, hit och dit svängande, trådlika bihang knappast kan skiljas från den alg, vid hvilken den klänger sig fast med sin gripsvans. Men den fråga, som nu skall afhandlas, är, huruvida honorna ensamma hafva blifvit modifierade för detta ändamål. Fiskar erbjuda värdefulla
