efter att hafva blifvit skrämd, tillplattade sin kropp, tillslöt ögonen och då i följd af sin fläckiga färgteckning knappast kunde urskiljas från den omgifvande sanden.
Med afseende på färgskilnader mellan könen känner dr Günther icke något tydligt exempel hos grodor eller paddor; dock kan han ofta skilja hanen från honan derigenom, att den förres färger äro litet intensivare. Ej heller har dr Günther sig bekant någon påtaglig skilnad i den yttre skapnaden mellan könen med undantag af de knölar, hvilka under fortplantningstiden utvecklas på hanens framben, och medelst hvilka han kan fasthålla honan. Megalophrys montana[1] (fig. 32) utgör det bästa exemplet på en viss grad af olikhet mellan könen i byggnad, ty hos hanen äro nosspetsen och ögonlocken utdragna i trekantiga skinnflikar, hvarjemte en liten svart knöl finnes på ryggen, hvilka karakterer saknas eller endast äro obetydligt utvecklade hos honorna. Det är
förvånande, att grodor och paddor icke skulle hafva erhållit tydligare utmärkta könsskilnader, ty, ehuru kallblodiga, hafva de starka passioner. Dr Günther meddelar mig, att han flere gånger har träffat på en stackars död paddhona, som har blifvit qväfd i följd af tre eller fyra hanars alltför häftiga omfamningar.
Dessa djur förete dock en intressant olikhet mellan könen, nämligen den musikaliska förmåga, som hanarne ega; men att tala om musik, då detta uttryck tillämpas på de oharmoniska
- ↑ The Reptiles of India af dr A. Günther, Ray Soc, 1864, sid. 413.
