Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/366

Den här sidan har korrekturlästs

Trettonde kapitlet.


Sekundära könskarakterer hos foglarne.


Olikheter mellan könen. — Stridslag. — Speciela vapen. — Röstorganer. — Instrumentalmusik. — Kärleksåtbörder och dansar. — Beständiga och under en viss årstid förekommande prydnader. — Dubbel och enkel årlig ruggning. — Prydnadernas förevisande af hanen.


Hos foglarne äro de sekundära könskaraktererna mera omvexlande och i ögonen fallande, ehuru kanske icke medförande betydligare förändringar i byggnad, än inom hvarje annan djurklass. Jag skall derför afhandla detta ämne till betydande omfång. Fogelhanar ega stundom, ehuru sällan, särskilda vapen för att kämpa med hvarandra. De behaga honorna genom vokal- och instrumentalmusik af den mest vexlande beskaffenhet. De prydas af alla slags kammar, köttlappar, utskott, horn, uppblåsbara säckar, fjäderbuskar, nakna fjäderspolar, pennor och förlängda fjädrar, hvilka behagligt skjuta ut från kroppens alla delar. Näbben och den nakna huden omkring hufvudet samt fjädrarne äro ofta präktigt färgade. Hanarne fria stundom till honorna medelst dansar eller genom sällsamma åtbörder, som utföras antingen på marken eller i luften. Åtminstone i ett fall gifver hanen ifrån sig en mysklukt, hvilken, såsom vi kunna förmoda, tjenar till att behaga eller uppegga honan; ty den utmärkte iakttagaren hr Ramsay[1] yttrar om den australiensiska myskanden (Biziura lobata), att “den lukt, som hanen sprider under sommarmånaderna, är inskränkt till detta kön och af några individer bibehålles hela året igenom; jag har aldrig, icke ens under parningstiden, skjutit en hona, som har luktat det ringaste af mysk“. Denna lukt är så stark under parningstiden, att den kan förnimmas långt förr, än fogeln kan ses.[2] I allmänhet synas foglarne vara de mest

  1. Ibis, vol. III (ny serie), 1867, sid. 414.
  2. Gould, Handbook to the Birds of Australia, 1865, vol. II, sid. 383.