Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/393

Den här sidan har korrekturlästs
55
prydnader.

de ofvannämnda nattskärrorna nakna utefter hela skaftet och sluta med en skifva, eller äro de, såsom det någon gång benämnes, sked- eller spadformiga. Så beskaffade fjädrar förekomma i stjerten hos en motmot (Eumomota superciliaris), hos en isfogel, en fink, en honingsfogel, en papegoja, åtskilliga indiska drongos (Dicrurus och Edolius, hos hvilka skifvan står lodrätt) och i vissa paradisfoglars stjert. Hos dessa sista foglar prydes hufvudet af liknande, med sköna ögonfläckar försedda fjädrar, hvilket äfvenledes är förhållandet hos några hönsfoglar. Hos en indisk trapp (Sypheotides auritus) ändas de fjädrar, hvilka bilda de omkring fyra tum långa örontofsarne, likaledes i skifvor.[1] Fanen på fjädrarne hos åtskilliga ganska långt från hvarandra stående foglar äro tråd- eller fjäderlika såsom hos några hägrar, ibisar, paradis- och hönsfoglar. I andra fall försvinna fanen, i det de lemna skaften nakna, och dessa uppnå i stjerten hos Paradisea apoda en längd af trettiofyra tum.[2] Blifva smärre fjädrar på så sätt nakna, likna de till utseendet borst, t. ex. på kalkontuppens bröst. Liksom hvarje föränderligt mod i drägten beundras af menniskan, så synes hos foglarne en förändring af nästan hvilket slag som helst i fjädrarnes skapnad och färg hos hanen hafva blifvit beundrad af honan. Den omständigheten, att fjädrarne hos vidt skilda grupper hafva blifvit modifierade på ett analogt sätt, beror tvifvelsutan ursprungligen derpå, att alla fjädrarne ega nästan samma byggnad och utvecklingssätt samt följaktligen tendera att variera på samma sätt. Vi se ofta en tendens till analog föränderlighet i fjäderdrägten hos våra tama, till skilda arter hörande fogelracer. Så hafva fjädertofsar uppträdt hos åtskilliga arter. Hos en utdöd varietet af kalkonen utgjordes fjädertofsen af nakna skaft, täckta af dunfjädrar, så att de till en viss grad liknade de ofvanför beskrifna, spadlika fjädrarne. Hos vissa duf- och hönsracer äro fjädrarne trådformiga, hvarjemte skaften visa någon tendens att blifva nakna. Hos Sebastopolgåsen äro skulderfjädrarne synnerligen förlängda, krusiga eller till och med spiralvridna med trådlika kanter.[3]

Beträffande färgen behöfver här knappast någonting sägas, ty hvar och en känner, huru lysande foglarnes färger äro, och huru harmoniskt de äro förenade. Färgerna äro ofta metalliska

  1. Jerdon, Birds of India, vol. III, sid. 620.
  2. Wallace i Annals and Magazine of Natural History, vol. XX, 1857, sid. 416, och i hans Malay Archipelago, vol. II, 1869. sid. 390.
  3. Se mitt arbete The Variation of Animals and Plants under Domestication, vol. I, sid. 289, 293.