har sett hr Gould’s praktfulla volymer eller hans rika samling. Det är ganska anmärkningsvärdt, på huru många olika sätt dessa foglar äro utsmyckade. Nästan hvarje del af fjäderdrägten har blifvit begagnad och förändrad, ooh förändringarna hafva, såsom hr Gould visade mig, blifvit drifna till en underbar ytterlighet hos några arter, som tillhöra nästan hvarje undergrupp. Sådana fall likna på ett märkvärdigt sätt dem, som vi se hos våra fantasiracer, hvilka af menniskan hafva uppdragits för prydnads skull: vissa individer varierade ursprungligen i en karakter och andra, till samma art hörande individer i andra karakterer, och dessa har menniskan tagit fasta på samt förökat till en ytterlig grad — t. ex. påfogeldufvans stjert, jakobinens hufva, brefdufvans näbb och köttflikar o. s. v. Enda skilnaden mellan dessa fall är den, att resultatet i det ena beror på menniskans urval, hvaremot det i det andra, t. ex. hos honings- och paradisfoglar o. s. v., följer af könsurval, d. v. s. de skönare hanarnes utkorande af honorna.
Jag vill nämna endast ännu en fogel, hvilken är anmärkningsvärd för den ytterliga motsatsen i färg mellan könen, nämligen den beryktade klockfogeln (Chasmorhynchus niveus) från Södra Amerika, hvars stämma kan urskiljas på nästan tre (engelska) mils afstånd och väcker förvåning hos en och hvar, som först hör henne. Hanen är rent hvit, hvaremot honan är smutsigt grön, och den förra färgen är ganska sällsynt hos på land lefvande arter af måttlig storlek och fredliga vanor. Hanen har äfvenledes, enligt Waterton’s beskrifning, ett spiralformigt rör af nära tre tums längd, hvilket utgår från näbbens bas. Det är agatsvart och försedt med små, dunartade fjädrar. Detta rör kan uppblåsas med luft genom en förbindelse med gomen och hänger, då det icke är uppblåst, ned på ena sidan. Slägtet bildas af fyra arter, hvilkas hanar äro ganska olika, hvaremot honorna, efter hr Sclater’s beskrifning i en ganska intressant uppsats, mycket likna hvarandra och sålunda erbjuda ett utmärkt exempel på den vanliga regeln, att inom samma grupp hanarne skilja sig mycket mera från hvarandra, än förhållandet är med honorna. Hanen af en annan art (Chasmorhynchus nudicollis) är likaledes snöhvit med undantag af ett stort stycke naken hud på strupen och omkring ögonen, hvilken under fortplantningstiden eger en vackert grön färg. Hos en tredje art (Chasmorhynchus tricarunculatus) äro endast hufvudet och halsen hos hanen hvita, men den öfriga delen af kroppen kastanjebrun; denna arts hane är försedd med tre
