färgförändringar kunna för en längre eller kortare tid tid gå förlorade. Hos Pelecanus onocrotalus utbreder sig en skön, rosenfärgad anstrykning, med citronfärgade fläckar på bröstet, om våren öfver hela fjäderdrägten; enligt hvad hr Sclater uppgifver, “vara“ dessa anstrykningar “icke länge och försvinna vanligen omkring sex veckor eller två månader efter, sedan de hafva erhållits“. Vissa finkar fälla under våren sina fjäderbräm och blifva då bjertare färgade, hvaremot andra finkar icke undergå någon sådan förändring. Så visar Fringilla tristis i Förenta Staterna (äfvensom många andra amerikanska arter) sina bjerta färger endast efter vinterns tilländagående, hvaremot vår steglits, hvilken i vanor fullkomligt representerar denna fogel, och vår grönsiska, som i byggnad ännu mera motsvarar honom, icke undergå någon sådan årlig förändring. Men en olikhet af detta slag i beslägtade arters fjäderdrägt är icke förvånande, ty hos vanliga hämplingen, som tillhör samma familj, utvecklar sig det karmosinröda på pannan och hufvudet endast under sommaren i England, hvaremot dessa färger på Madeira bibehållas hela året igenom.[1]
Fjäderdrägtens förevisande af hanarne. — Prydnader af
alla slag, antingen för alltid eller för en tid förvärfvade, förevisas
med flit af hanarne och tjena tydligen att uppegga eller locka
eller tjusa honorna. Men hanarne förevisa stundom sina prydnader,
då de icke befinna sig i honornas sällskap, hvilket tillfälligtvis
händer med skogshönsen på deras lekplatser, och hvilket man kan
iakttaga hos påfågeln; denne senare fogel önskar dock tydligen
en åskådare af något slag och visar, såsom jag ofta har sett, sin
grannlåt för höns eller till och med svin.[2] Alla naturforskare,
som hafva noggrant aktgifvit på foglarnes vanor antingen i
naturtillståndet eller i fångenskapen, omfatta enhälligt den åsigten, att
hanarne tycka om att förevisa sin skönhet. Audubon talar ofta
om, att hanen på olika sätt försöker behaga honan. Hr Gould
säger, efter att hafva beskrifvit några egendomligheter hos en
kolibrihane, att han icke hyser några tvifvelsmål om, att denne
har förmåga att på det fördelaktigaste sätt förevisa dem för honan.
Dr Jerdon[3] påstår, att hanens sköna fjäderdrägt tjenar till “att
- ↑ Se om pelikanen Sclater i Proc. Zool. Soc., 1868, sid. 265. Se om de amerikanska finkarne Audubon, Ornith. Biography, vol. I, sid. 174, 221, och Jerdon, Birds of India, vol. II, sid. 383. Om Fringilla cannabina på Madeira hr E. Vernon Harcourt, Ibis, vol. V, 1863, sid. 230.
- ↑ Se äfvenledes Ornamental Poultry af hr E. S. Dixon, 1848, sid. 8.
- ↑ Birds of India, inledningen, vol. I, sid. XXIV; om påfogeln vol. III, sid. 507. Se Gould’s Introduction to the Trochilidæ, 1861, sid. 15 och 111.
