Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/422

Den här sidan har korrekturlästs
84
foglar.

icke tillämpliga på de många antecknade exemplen på tamda eller domesticerade foglar, tillhörande skilda arter, hvilka hafva blifvit fullkomligt förälskade i hvarandra, ehuru de hafva lefvat med individer af sin egen art. Så uppgifver Waterton,[1] att en hona i en flock af tjugotre canadensiska gäss parade sig med en ensam bernicla-gåshane, ehuru denne var så olika till utseendet och storleken; de frambragte också bastarder. En bläsandhane (Mareca penelope), som lefde med honor af samma art, har, enligt hvad man känner, parat sig med en stjertand (Querquedula acuta). Lloyd beskrifver den märkvärdiga tillgifvenheten mellan en grafand (Tadorna vulpanser) och en vanlig anka. Många flere exempel kunde anföras, och hr E. Dixon anmärker, att “de, som hafva hållit många olika gåsarter tillsammans, väl veta, hvilka oförklarliga förbindelser de ofta ingå, och att de fullkomligt lika gerna som med sin egen stam para sig och frambringa afkomlingar med en race (art), hvilken är så främmande som möjligt för dem“.

Hr W. D. Fox underrättar mig, att han samtidigt har egt ett par chinesiska gäss (Anser cygnoides) och en vanlig gåskarl med tre gäss. Dessa båda afdelningar höllo sig fullkomligt åtskilda, tills den chinesiske gåskarlen förledde en af de vanliga gässen att lefva tillsammans med honom. Till yttermera visso voro af de ungar, som utkläcktes ur de vanliga gässens ägg, endast fyra oblandade, hvaremot de andra aderton visade sig vara bastarder, så att den chinesiske gåskarlen syntes hafva egt öfverlägsna behag öfver den vanliga gåskarlen. Jag skall anföra endast ännu ett exempel; hr Hewitt uppgifver, att en vild and, som hade blifvit uppfödd i fångenskap, “med ens, efter att ett par år hafva parat sig med sin egen anddrake, gjorde sig qvitt honom, då jag släpte en stjertandhane i vattnet. Det var tydligen ett fall af kärlek vid första anblicken, ty hon sam under smekningar omkring nykomlingen, ehuru han tydligen syntes orolig och obenägen för hennes kärleksförklaringar. Från denna stund glömde hon sin förre make. Vintern gick förbi, och nästa vår syntes stjertanden hafva blifvit omvänd genom hennes smekningar, ty de bygde tillsammans och aflade sju eller åtta ungar.“

Hvad som i dessa olika fall utom blotta nyheten må hafva utgjort behaget, kan icke ens gissas. Färgen kommer dock stundom

  1. Waterton, Essays on Natural History, andra serien, sid. 42, 117. Hvad de öfriga uppgifterna beträffar, se om bläsanden Loudon’s Mag. of Nat. Hist., vol. IX, sid. 616: L. Lloyd, Scandinavian Adventures, vol. I, 1854, sid. 452; Dixon, Ornamental and Domestic Poultry, sid. 137; Hewitt i Journal of Horticulture, den 13 Januari 1863. sid. 40; Bechstein, Stubenvögel, 1840, sid. 230.