uppmärksamhet på detta ämne, visade mig en serie exemplar af vårt vanliga gula sandöga (Hipparchia janira), hvilka företedde talrika gradationer från en enkel liten svart fläck till en vackert schatterad ocell. Hos en sydafrikansk fjäril (Cyllo Leda, Lin.), som tillhör samma familj, äro ocellerna till och med ännu mera underkastade variation. Hos några exemplar (A, fig. 52) äro stora stycken af vingarnes öfre yta svarta till färgen och innesluta oregelbundna, hvita teckningar, och från detta tillstånd kan en fullständig gradation följas till en någorlunda fullkomlig ögonfläck (A’), hvilken nu är resultatet af de oregelbundna färgfläckarnes sammandragande. Hos en annan serie af exemplar kan en gradation följas från ytterst små, hvita fläckar, omgifna af en knappast skönjbar, svart linie (B), till fullkomligt symmetriska och stora ögonfläckar (B’).[1] I sådana fall som dessa kräfver en fullständig ögonfläcks utveckling icke någon lång följd af förändring och urval.
Vid jemförelse med beslägtade arter synes det hos foglar och många andra djur följa, att cirkelrunda fläckar ofta uppkomma genom strimmornas afbrytande och sammandragande. Hos Tragopan-fasanen motsvara dunkla, hvita linier hos hönan de sköna, hvita fläckarne hos tuppen,[2] och någonting liknande kan iakttagas hos Argus-fasanens båda kön. Huru detta än må förhålla sig, gifves det dock företeelser, hvilka synnerligen understöda den åsigten, att å ena sidan en mörk fläck ofta bildas derigenom, att färgämnet drages mot en medelpunkt från ett omgifvande bälte, hvilket härigenom blir ljusare, och å andra sidan att en hvit fläck ofta bildas på så sätt, att färgen aflägsnas från en centralt belägen punkt, hvarigenom den hopas i ett omgifvande mörkare bälte. I hvilketdera fallet som helst blir en ögonfläck resultatet häraf. Färgämnet synes vara ett nästan konstant qvantum, men fördelas antingen centripetalt eller centrifugalt. Den vanliga perlhönans fjädrar erbjuda ett godt exempel på hvita fläckar, hvilka inneslutas af mörkare bälten, och de omgifvande mörka ringarne sammanflyta, hvarhelst de hvita fläckarne äro stora och stå nära intill hvarandra. På samma vingpenna hos Argus-fasanen kunna mörka fläckar omgifvas af ett blekt bälte och hvita fläckar af en mörk zon. Sålunda
- ↑ Detta träsnitt har blifvit skuret efter en vacker teckning, som vänskapsfullt har blifvit gjort för min räkning af hr Trimen; se äfvenledes i hans Rhopalocera Africæ Australis, sid. 186, hans beskrifning på den underbara vidden af förändringen i vingarnes färg och gestalt hos denna fjäril. Se också i Quarterly Journal of Science, Juli 1868, sid. 325, en intressant uppsats af H. H. Higgins om ögonfläckarnes uppkomst hos Lepidoptera.
- ↑ Jerdon, Birds of India, vol. III, sid. 517.
