Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/444

Den här sidan har korrekturlästs
106
foglar.

från hvarandra af en blek yta, som bär oregelbundna, svarta teckningar.

Jag skall omedelbart härefter beskrifva seriens andra ytterlighet, nämligen första spåret af en ocell. Den närmast intill kroppen belägna korta vingpennan (fig. 57) af andra ordningen är tecknad som de öfriga pennorna med sneda, långsgående, nästan oregelbundna rader och fläckar. Den nedersta fläcken eller den närmast intill spolen varande i de fem nedre raderna (med undantag af basalraden) är obetydligt större än de öfriga fläckarne i samma rad och litet mera förlängd på tvären. Den skiljer sig äfvenledes från de följande fläckarne derigenom, att den vid öfre sidan är kantad med några mörkgula schatteringar. Men denna fläck är icke på något sätt anmärkningsvärdare än de, som finnas på många foglars fjäderdrägt, och kan lätteligen helt och hållet öfverses. Den närmast högre fläcken i hvarje rad skiljer sig på intet sätt från de öfre i samma rad, ehuru den, såsom vi skola se, i följande rad blir betydligt förändrad. De större fläckarne ega fullkomligt samma inbördes läge på denna fjäder, som de fullkomliga ögonfläckarne intaga på de längre vingpennorna.

Då man betraktar de två eller tre närmast följande vingpennorna af andra ordningen, kan en fullkomligt omärklig gradation spåras från en af de ofvan beskrifna lägre fläckarne i förening med den närmast högre i samma rad till en egendomlig prydnad, hvilken icke kan benämnas en ocell, och som jag af brist på ett bättre uttryck vill kalla en “elliptisk prydnad“. De äro framstälda i bifogade figur (fig. 58). Vi se här åtskilliga sneda rader, A, B, C, B o. s. v. (se den med bokstäfver försedda konturteckningen), af fläckar, hvilka äro af vanlig beskaffenhet. Hvarje rad af fläckar sträcker sig ned till och står i förbindelse med en af de elliptiska prydnaderna fullkomligt på samma sätt, som hvarje strimma i fig. 56 sträcker sig ned till och är förenad med en af kul- och sockelocellerna. Om man ser på någon rad, t. ex. B, är den nedersta fläcken eller teckningen (b) bredare och betydligt längre än de öfre fläckarne samt i sin venstra ända tillspetsad och uppåt böjd. Denna svarta teckning är vid sin öfre sida tvärt begränsad genom en temligen bred yta af rikt schatterade färger, hvilka börja med ett smalt, brunt bälte, som öfvergår i orangefärg och detta i en blek blyfärg, hvarjemte ändan mot skaftet blir mycket blekare. Denna teckning motsvarar i hvarje hänseende den större, schatterade fläck, som har beskrifvits i den senaste afdelningen (fig. 57), men är i högre grad utvecklad och bjertare färgad. Till höger om och ofvanför denna fläck (b) med dess bjerta schattering finnes det en