undersöka svansen hos en apa (Macacus) och hos en katt, hvarvid de hos båda, ehuru icke vid yttersta ändan, funno en dylik hoprullad kropp.
Reproduktionssystemet uppvisar olika rudimentära bildningar, men dessa skilja sig i ett vigtigt hänseende från de föregående exemplen. Vi hafva icke här att skaffa med spår af någon kroppsdel, som icke tillhör arten i dess utbildade tillstånd, utan med en kroppsdel, hvilken ständigt finnes och användes hos det ena könet, under det att den hos det andra blott representeras af ett rudiment. Icke desto mindre är sådana rudiments förekomst lika svår att förklara vid antagandet af hvarje arts särskilda skapelse som i föregående fall. Framdeles skall jag återkomma till dessa rudiment och visa, att deras tillstädesvaro i allmänhet endast beror på förärfning, isynnerhet då det är fråga om delar, hvilka hafva förvärfvats af ena könet och till en del öfverflyttats på det andra. Här vill jag endast anföra några exempel på sådana rudiment. Det är väl bekant, att rudimentära spenar finnas hos alla däggdjurs hanar, menniskan inberäknad. Dessa hafva i flera fall väl utvecklats och lemnat en riklig qvantitet mjölk. Deras verkliga identitet hos de båda könen ådagalägges likaledes genom deras tillfälliga sympathetiska utvidgning hos båda under ett anfall af messling. Vesicula prostatica, hvilken har iakttagits hos många däggdjurshanar, erkännes nu allmänt som en motsvarande bildning till honans uterus jemte den dermed i förbindelse stående öppningen. Det är omöjligt att läsa Leuckart’s väl affattade beskrifning på detta organ och hans resonnement utan att erkänna det rigtiga i hans slutsats. Detta är framför allt tydligt i afseende på de däggdjur, hos hvilka den rätta honliga uterus har delat sig itu, ty hos dessa hannar är vesicula’n också tvåklufven[1]. Några tillkommande rudimentära organer, som höra till reproduktionssystemet, kunde här hafva anförts[2].
Betydelsen af dessa tre stora klasser af faktiska företeelser, hvilka här hafva blifvit omnämnda, är omisskänlig. Men det skulle vara öfverflödigt att här fullständigt upprepa den bevisningsföljd, som jag i detalj har framstält i min Origin of Species. Den homologa anordningen i hela organisationen hos medlemmarne af samma klass är begriplig, om vi antaga deras härkomst från en
- ↑ Leuckart i Todd’s Cyclopædia of Anatomy, 1849—1852, vol. IV, sid. 1415. Hos mannen är detta organ endast tre till sex linier långt, men i likhet med så många andra rudimentära delar varierar det i sin utveckling liksom i andra karakterer.
- ↑ Se härom Owen, Anatomy of Vertebrates, vol. III, sid. 675, 676 och 706.
