medgifvandet, att detta ofta har försiggått med naturliga arter. Å andra sidan skulle det medelst hvarandra efterföljande variationer, hvilka från första början i sitt öfverflyttande inskränktes till könet, icke vara den ringaste svårighet att göra en fogelhane till färgen eller i någon annan karakter betydligt olik honan, hvilken senare lemnades oförändrad eller i ringa mån förändrades eller särskildt modifierades för att erhålla skydd.
Som bjerta färger äro nyttiga för hanarne vid deras täflan med andra hanar, borde sådana färger utväljas, antingen de nu öfverflyttades uteslutande till samma kön eller icke. Följaktligen kunde man vänta, att honorna i större eller mindre grad skulle blifva delaktiga af hanarnes bjerta färgteckning, och detta inträffar med en hop arter. Om alla de på hvarandra följande variationerna lika öfverflyttades till båda könen, skulle honorna icke kunna skiljas från hanarne, hvilket också inträffar med många foglar. Om mörka färger likväl vore af stor betydelse för honans säkerhet under rufningen, såsom hos många på marken lefvande foglar, skulle de honor, som varierade i afseende på färgernas tydlighet, eller hvilka genom arf från hanarne fingo sina färgers bjerthet på något tydligt sätt förökad, förr eller senare utrotas. Men tendensen hos hanarne att under en obegränsad tid fortfarande till sina honafkomlingar öfverflytta sin egen bjerta färgteckning borde utplånas genom en förändring i förärfningens form, och detta skulle, såsom visades genom vårt ofvan anförda exempel, vara ytterst svårt. Det sannolikare resultatet af de bjertare färgade honornas länge fortsatta utödande skulle, antaget att samma form för öfverflyttningen vore rådande, blifva förminskandet eller utplånandet af hanarnes bjerta färger i följd af deras beständiga korsning med de mörkare honorna. Det skulle blifva tröttsamt att här genomgå alla möjliga resultat; men jag må påminna läsaren, att om till könet inskränkta variationer, såsom det visades i åttonde kapitlet, framträdde bland honorna, äfven om de icke på minsta sätt vore skadliga för dem och följaktligen icke utplånades, skulle de dock icke gynnas eller utväljas, ty hanen antager vanligen hvarje hona och väljer icke de mera tilldragande individerna; följaktligen skulle dessa variationer vara utsatta för att försvinna och skulle utöfva ringa inflytande på racens beskaffenhet, och detta skall hjelpa till att förklara, hvarför honorna vanligen äro mindre bjert färgade än hanarne.
I det kapitel, hvartill nyss hänvisades, blefvo exempel anförda — och hvilket antal som helst kunde hafva tillagts — på variationer, som uppträda i olika åldrar och förärfvas i samma ålder.
