Sextonde kapitlet.
Ungdrägten i förhållande till fjädrarnes beskaffenhet hos båda könen som
fullvuxna. — Sex klasser af fall. — Könsolikheter mellan nära beslägtade
eller hvarandra företrädande arters hanar. — Honan antager hanens karakterer.
— Ungarnes fjäderdrägt i förhållande till de fullvuxnas sommar- och vinterdrägt.
— Om skönhetens förökande hos jordens foglar. — Skyddande färgteckning. —
Foglar med i ögonen fallande färger. — Nyhetens uppskattande. — Sammanfattning
af de fyra om foglar handlande kapitlen.
Vi måste nu betrakta, huru karakterernas öfverflyttande är
i förhållande till könsurvalet begränsadt genom åldern.
Rigtigheten och betydelsen af grundsatsen om en förärfning i
motsvarande åldrar behöfva här icke afhandlas, alldenstund tillräckligt
redan har blifvit yttradt om detta ämne. Innan jag framställer
de olika, något invecklade reglorna eller afdelningarna af fall,
hvarunder alla olikheterna i fjäderdrägt mellan gamla och unga,
så vidt som de äro mig bekanta, kunna innefattas, skall det vara
lämpligt att framställa några få inledande anmärkningar.
Då ungarne skilja sig till färgen från de fullvuxna, och då de förres färger, så vidt som vi kunna se, icke äro af någon särskild nytta, kunna de, liksom åtskilliga embryologiska bildningar, hos alla slags djur i allmänhet tillskrifvas den omständigheten, att ungarne hafva bibehållit en tidig föregångares karakter. Denna åsigt kan dock endast då med säkerhet framställas, när åtskilliga arters ungar likna hvarandra och äfvenledes likna andra till samma grupp hörande, fullvuxna arter, ty de senare äro de lefvande bevisen för, att ett sådant sakernas förhållande fordom var möjligt. Unga lejon och pumas äro tecknade med svaga streck eller rader af fläckar, och alldenstund många beslägtade arter, både som unga och gamla, äro på samma sätt tecknade, skall ingen naturforskare,
